Recensioner

• 
  Civilization

• Bättre än till PC - Betyg: 8/10

  Köpte Civilization till brödraskaran som julaftons-myspys med resultatet att vi alla hade svårt höga förväntningar, som man har på det mesta glatt man tvingas sukta efter där det ligger och gäckar under granen. Men ICKE att vi blev besvikna. Med en väl avvägd blandning av olika vinstkriterier och civilizationsspecifika egenskaper hos de spelbara karaktärerna har vi spenderat otaliga timmar med att kriga ihjäl och space-racea ner varandra till ytterlig förnedring. Det väger inte lika tungt som Battlestar Galactica (med det obligatoriska Pegasus-tillägget, naturligtvis) men det kniper en välförtjänt andraplats. Och, ja, det tilltalar långt mer än den femte upplagan av PC-versionen (som ligger till grund till den här senaste brädspelsversionen) som - vilket vi alla känner till - tyvärr haltar lite i sin multiplayerfunktion.
  Ett snyggt, välbalanserat och mångfacetterat brädspel som tål att spelas om och om och om igen. Köp det, och njut!

  Skriven av: michaelreinholtz - 2011-01-16 19:17:03

• 
  När var senaste gången...?

• Vem bryr sig? - Betyg: 3/10

  Seriöst, vem sjutton bryr sig om när du senast drack juice eller såg en väderkvarn? Hade frågorna varit av självutlämnande karaktär, hade detta kunna blivit ett spännande partyspel, nu blir det istället bara en stor känsla av att man måste hålla upp fötterna, eftersom Intressesmurfarna formligen tjurrusar in i rummet.
  
  Två huvudkriterier för lyckad spelomgång är att man umgås med samtliga speldeltagare regelbundet och dessutom har ett enormt bra minne. En riktigt lyckad spelomgång kräver dock ett helt annat spel!

  Skriven av: Anagamin - 2011-01-16 17:46:11

• 
  Hjärnsläpp

• Lär känna dina kompisar - Betyg: 6/10

  Ett spel för dig som tror dig veta hur dina vänner tycker och tänker, eller vill lära dig just detta. För det är exakt vad "Hjärnsläpp" till slut landar i - ett lär-känna-dina-kompisar-spel.
  
  De personliga frågorna kan visserligen blandas upp med en uppsjö faktabaserade kunskapsfrågor, men dessa är i regel ojämna i svårighetsgrad. Dessutom ger felaktiga svar onödiga poängavdrag. Detta utökar spellängden lite för mycket och gör att man oftast undviker dessa frågor helt och hållet, till förmån för de självutlämnande korten.
  
  Roligt till en början, men efter ett par omgångar är de intressantaste frågorna slut. Spelet får därför mycket dammsamlartid i hyllan fram tills att man bekantar sig med nya människor.
  
  Funkar som partyspel, men somliga frågor bör kanske inte besvaras i närheten av ens partner eller svärföräldrar eftersom risk för stel stämning kan uppstå.

  Skriven av: Anagamin - 2011-01-16 17:40:34

• 
  Illuminati (Second Edition)

• Bli världskonspirationen! - Betyg: 9/10

  Kommunisterna styr FBI via de sydamerikanska nazisterna... Men i själva verket är det gnomerna i Zürich som styr dem alla.
  
  Illuminati går ut på att bli en del av världskonspirationen; ta över organisationer, krossa motståndarna... helt enkelt visa upp hur verkligheten i själva verket kanske ser ut. För vi har väl alla anat att det är blott en handfull huvudpersoner som egentligen håller i alla trådar?
  
  Ett spel för taktikern med fabläss för konspirationsteorier. Magiskt!

  Skriven av: Anagamin - 2011-01-16 17:23:33

• 
  Munchkin Quest 2 - Looking for Trouble (Exp.)

• Ett måste... - Betyg: 8/10

  ... för den som gillar Munchkin Quest. Utökar både spelarantal och speltid; det förstnämnda är aldrig fel, medan det sistnämnda går att diskutera.

  Skriven av: Anagamin - 2011-01-16 17:10:53

• 
  Descent: Journeys in the Dark (Second edition)

• Bra.. men..

  För alla er som gillar dungeoncrawlers rekommenderas Descent. Mycket hög kvalitet på alla figurer och boxen är verkligen sprängfylld med saker. Spelas bäst med 4+1 spelare men funkar på färre.
  
  Nackdelen med spelet är att det finns en hel del situationer som uppstår kontinuerligt som reglerna / errata inte täcker. Oftast kan man diskutera sig fram till en lösning men det blir en hel del husregler i slutändan. Riktigt skoj spel men reglerna kunde vara mer heltäckande.

  Skriven av: matjon - 2010-12-21 14:52:37

• 
  DungeonQuest (Revised Edition)

• För nostalgiker - Betyg: 5/10

  DungeonQuest är främst för dig som tidigare spelat och njutit av Algas Drakborgen eller de gamla internationella versionerna av spelet. Du kommer sannolikt att dö innan du tar dig ut med draken Kallandras skatter, men det finns en viss tjusning i detta också. Spelet bygger främst på slumpen, då i dragning av rumsbrickor och tärningsslag, men det nya stridssystemet är intressantare och mer taktiskt än i tidigare versioner.
  
  Ett trevligt spel som går relativt snabbt att spela igenom, men inte så mycket mer.

  Skriven av: jensarne - 2010-12-18 20:41:50

• 
  Tsuro (ENG)

• Vackert, kort och kul - Betyg: 7/10

  Hur man spelar:
  Målet med Tsuro är att vara sist kvar på spelbrädet. Spelet börjar med att alla spelare väljer en "ingång" till brädet, genom att placera sin lilla sten på kanten vid en stig. Sedan turas man om att lägga var sin bricka. Dessa brickor förlänger stigarna och så fort den stig man står på har en fortsättning måste man följa den till slutet.
  Allt eftersom fler och fler brickor börja fylla spelplanen måste man se upp så att de andra spelarna inte kan lägga en bricka som skickar ens egen sten till kanten av brädet, för då förlorar man. Om tillfälle ges kan man också lägga en bricka som bygger ut ens egen stig utan komplikationer medan två andra spelare tvingas krocka med sina stenar, vilket gör att båda är ute!
  
  Om det man får i lådan:
  Komponenterna i Tsuro är alla första klass. Det asiatiska temat genomsyrar alla delar.
  Spelplanen är jättefin och man vill bara ta upp den ur lådan för att titta på emellanåt.
  Stenarna och brickorna är av bra kvalité och tål en hel del.
  Regelboken (på engelska) är likaså väldigt fint gjord, även om formatet kanske är aningen opraktiskt. Det medkommer också ett häfte av mer traditionell utformning med reglerna på franska, tyska, italienska, spanska, portugisiska och nederländska.
  
  Regelboken:
  Om än väldigt fint utformad och med bra exempelbilder så är regelboken den svaga länken i Tsuro. För att vara så kort har de ändå lyckats göra det till en ganska svårläst upplevelse.
  Så fort man har förstått kommer man å andra sidan aldrig behöva den igen, det är väldigt lite att lägga på minnet.
  
  Betyg: 7 - Bra
  Motivation:
  Tsuro är ett kort och lätt spel som tar ca 20 minuter, vilket gör att även om man åker ut tidigt så kan man snart vara med igen på omgång två! Om någon som kan reglerna förklarar kommer man lära sig det på sin första runda och jag tror det passar alla åldrar (jag har dock inte spelat med någon yngre än tonåren ännu).
  Ju fler spelare desto mer kaotiskt blir spelet, medan man har mer kontroll om man är färre.
  Ett mycket roligt spel där det gäller att lista ut vilken bricka man ska lägga - och hur man ska lägga den - för att själv gå säker samtidigt som man strular till det så mycket som möjligt för alla andra.
  Tsuro är kanske inte brädspelskvällens höjdpunkt, men ett mycket bra sätt att inleda den på, eller kanske något för pausen mellan två tyngre spel.
  
  TIPS:
  www.boardgamegeek.com är en jättebra hemsida om ni vill ha mer information om Tsuro och alla andra traditionella spel. Här kan man hitta bilder och recensioner, samt frågor och svar angående regler etc.

  Skriven av: Lysandyr - 2010-12-08 12:31:46

• 
  Marvel Heroes

• Underhållande

  När man sätter sig in i spelet och läser vad det är som händer i staden och vilka super skurkar det är som gör det så är spelet mycket underhållande.
  
  Det enda dåliga jag kan säga är att man ser väldigt tidigt i spelet vem som kommer vinna och det vill ganska mycket till för att det ska vända.
  
  Spelet är även snyggt gjort med målade figurer vilket är ett plus i kanten.

  Skriven av: Avengerrr - 2010-12-07 09:05:09

• 
  Space Beans

• Tummen upp - Betyg: 8/10

  Jag och min flickvän gillar det här spelet i massor. Vi är vana vid stor spel som Arkham horror och Decsent, men ändå ser vi en stor charm i detta enkla kort spel som är mycket lätt att ta med sig på resor och till stranden.
  
  Lagom mycket klurighet och charm för ett simpelt kort spel, och prisvärt.

  Skriven av: Avengerrr - 2010-12-05 18:49:29

• 
  Summoner Wars Starter Set - Phoenix Elves vs. Tundra Orcs

• Skönt spel! - Betyg: 10/10

  Detta spel har nog passerat under de flestas radar men det är faktiskt riktigt bra. Mycket bättre blandning mellan magic the gathering och figurspel kan man nog inte hitta.
  
  Och det går snabbt att spela med.
  
  Man vill ha den bättre varianten av spelplan dock.

  Skriven av: speedload - 2010-12-02 17:12:35

• 
  Svea Rike

• Speciell historielektion...

  I Svea Rike spelar man som en av fem adelsätter. Regenter kommer och går (varje kung utgör en spelrunda) men ätterna består. Det gäller att sätta sitt avtryck på historien genom att vinna anseende. Varje spelrunda väljer man en av tre verksamheter som ätten fokuserar på under innevarande regent; "Jordbruk" innebär möjlighet att utöka ättens markarealer, genom "Handel" kan man skicka ut handelsmän och på lite sikt kamma hem stora inkomster, och genom "Kultur och vetenskap" kan man se till att skaffa sig inflytelserika kontakter i form av vetenskapsmän, kulturpersonligheter, bygga slott med mera.
  
  Det intressantaste med Svea Rike är att man visserligen konkurrerar med övriga ätter (dvs spelare), men samtidigt (vilket man inte alltid tänker på) i viss mån även är beroende av en viss grad av samarbete. Att försvaga grannen genom att framkalla ett bondeuppror i dennes landskap kan visserligen förefalla mycket lockande, men samtidigt kan det innebära att man inte lyckas uppbåda de gemensamma resurser som behövs när något av grannländerna anfaller. Det tenderar helt klart att vara så, att spelarna till stor del står eller faller tillsammans. Samtidigt får man då kämpa för marginalerna: om Sverige blir en stormakt får man kämpa för att kunna komma åt mer land för egen räkning, om Sverige är svagt får man skrapa ihop brödsmulorna man kan komma åt. Allt för att nå högre prestige än motståndarätten, så att man kan komma ifråga om kungamakten när Karl XIII går ur tiden!
  Spelet använder sin historiska kuliss oerhört väl och är mer genomtänkt än man kanske kan ana första gången man spelar det. Som strategispel har det djup, och det tar lite tid att lära sig bemästra alla finesser, men är ändå så pass enkelt att de flesta borde kunna sätta igång och spela ganska snabbt. Särskilt historieintresserade bör absolut pröva Svea Rike!

  Skriven av: OscarHolst - 2010-12-02 00:28:55

• 
  DotCard - Guld

• Kul spel - Betyg: 10/10

  Fick stryk av min 7 åriga grabb. Roligt att vi kan spela hela familjen. Spelet är kortens svar på schack. Här gäller det att tänka i flera steg.

  Skriven av: rasmussen - 2010-10-26 13:27:29

• 
  A Touch of Evil: Something Wicked Expansion (Exp.)

• Mer kusligheter... - Betyg: 8/10

  Expansionen är nästan lika stor som grundspelet, vilket gör stor skillnad. Fler monster, hjältar och kort och dessutom ett helt extra spelbräde. Kvaliteten är lika hög och välgjord och de nyare reglerna gör spelet mycket roligare, intensivare och mer varierande.
  Det finns flera små detaljer som bidrar med en extra 'twist' till spelet, som tex 'The Order Of The Crimson Hand' och annat kul.
  
  Det finns tre nya 'locations', The Inn, Monastary och Forgotten Island, med tillhörande kort. En del otäcka ting, samt annat nyttigt som hjältarna kan ha användning av under spelets gång. I Klostret kan man dessutom, som i staden, handla diverse föremål.
  
  Gillar man grundspelet så är denna expansion helt klart ett bra köp.
  
  En detalj på det nya brädet är att det finns en 'stig' eller öppning till 'the coast', på samma sätt som mellan dessa två bräden som knyter dem samman. Man kan ju hoppas att tillverkaren har ytterligare en 'major' expansion i tankarna.
  
  Så, det har helt enkelt blivit än mer läskigt i Shadowbrook, vilket är riktigt kul :)
  

  Skriven av: Feffe - 2010-10-25 14:15:03

• 
  Acquire

• Köp & sälj dig rik & glad! - Betyg: 8/10

  Jag fick nyligen tillfälle att göra ett par sittningar av Acquire för första gången
  och jag kan för mitt liv inte förstå varför ända in i glödheta farao jag väntat så länge för detta är ett riktigt bra spel.
  
  I Acquire antar du rollen som en entreprenörsglad företagsmagnat vilken spekulerar på hotellmarknaden. Det kan redan nu låta riktigt tråkigt men medan jag erkänner att matematik spelar en central roll i spelets mekanik så är det inte det minsta tradigt.
  Spelplanen representerar, gissar jag, en abstraktion av aktiemarknaden där spelarna under sin tur placerar ut en platsspecifik bricka innan de har valet att köpa upp till tre aktier i en existerande hotellkedja på brädet.
  Aktiernas värde regleras efter kedjornas storlek vilket visas på ett lättöverskådligt diagram vilket alla spelare har tillgång till.
  
  Det är just i placerandet av brickor som spelet tänder till då du kan starta nya kedjor genom att lägga en bricka ortogonalt brevid en annan eller att förmå en kedja att svälja upp en annan. När en kedja köper upp en annan betalas bonusar ut till de som har majoritet, repektive minoritet i den kedjans aktier.
  När väl en kedja uppnår en storlek av elva brickor så betraktas den som "säker". Företaget har nu blivit en haj i den kapitalistiska spekulationsdammen, kan inte längre slukas av andra, men kan fortsätta absorbera mindre kedjor.
  Spelet slutar när alla hotellkedjor på brädet är elva brickor stora eller en av dem är 42 brickor stort.
  När detta väl inträffar betalas bonusar ut till alla företag på brädet och alla spelare säljer sina aktier.
  
  På detta sätt framkommer ett stort potential för strategiskt spel. Du kan göra snabba klipp genom att investera i mindre kedjor som ligger runt en större men vågar du riskera att bli utan aktier i det största bolaget?
  Du kan som grundare av ett företag köpa på dig en majoritet av aktier i företaget innan du låter företaget och samtidigt dina investeringar växa.
  
  Acquire är ett snabbt och roligt spel som passar för de flesta grupper av spelare. Ett råd är dock att väl informera nyligen invigda om spelets mekaniker då det är fullkomligt möjligt att "köpa ut" en spelare, dvs. att kraftigt begränsa dennes handlingar och möjligheter till vinst. Men är alla någorlunda jämställda så är detta ett måste i spelhyllan!
  
  

  Skriven av: supersiamesisk - 2010-09-20 12:38:16

• 
  The Isle of Doctor Necreaux

• En envägsbiljett in i galenskap. - Betyg: 6/10

  Detta kan vara något för dig om du gillar nagelbitande spänning i ett
  taktiskt "push your luck"-format. Om du tröttnat på Diamant men gillar co-ops där du med gemensamma ansträngningar försöker klara av en utmaning som får andra att blekna, är detta ett måste.
  
  Dr Necreaux har kidnappat en grupp med vetenskapsmän och fört dem till sin ö
  för att utföra förmodad icke etisk forskning i hans tjänst. Världen erfar kniven
  mot strupen och sätter ihop ett räddningsteam av deras främsta bland främsta.
  Det är nu din uppgift som en i denna grupp att rädda vetenskapsmännen innan schabraket
  flyger i luften.
  
  The Isle of Dr Necreaux är ett kortspel med fokus på samarbete. Av de 110 korten som kommer i lådan kommer spelarna bygga sig varsin karaktär av de 33 Karaktärskorten. Dessa kort avbildar olika sorters förmågor vilka kommer väl till pass inför uppdraget. En variant av dessa förmågor innebär att man kan ladda kortet med tokens vilka man senare kan offra för att aktivera kortets specialförmåga.
  De 75 Adventurekorten delar man så upp i tre högar av vilka man blandar i kortet som
  avbildar rymdskeppet och flyktvägen i den sista och det med vetenskapsmännen i högen som läggs ovanpå den förra. Således måste man ta sig igenom minst en tredjedel av dessa kort innan man når vetenskapsmännen.
  
  Spelmekaniken är simpel. Varje spelomgång väljer spelarna om de vill avancera vidare på ön eller stanna och vila.
  Väljer man att gå framåt måste man enas om hur långt, dvs hur många Adventurekort man måste dra och konfrontera innan turen är slut. Adventurekorten avbildar olika fällor, monster men också mer speciella händelser som inträffar. Strid med de olika monstren är simpel och innebär att man måste slå 1T6 högre än monstrets styrka
  eller ta en skada själv. Det är dock här som taktiken i att använda dina olika förmågor tar vid. Varje spelare kan ta sex poäng i skada innan de trillar av pinn och detta åskådliggörs genom att man vänder på ett av sina karaktärskort för 1 p skada.
  Detta innebär då att du inte längre kan använda den förmågan och skulle du ha vänt alla korten så måste du istället börja kassera kort när du far illa.
  
  Tur är då att du kan välja att vila. Då får du tillfälle att ladda ett kort med förmågan vilken nämndes ovan, samt vända upp ett kort.
  Men detta är ingenting du vill göra för ofta då klockmarkören alltid går ner ett steg efter varje runda. Når den slutet så sprängs ön och spelet är förlorat.
  
  Necreauxs ö är oförlåtande, grym och kommer sannolikt att ta livet ur din spelgrupp både en och två gånger men då spelet utgörs av en gedigen mekanik som är tillräckligt öppen av sin natur för att du skall kunna skräddarsy din alldeles egna upplevelse så behöver detta aldrig bli ett problem. I reglerna (vilka inte är överdrivet pedagogiska skall nämnas) återfinns
  en mängd exempel på variationer du kan tillämpa i ditt spel och skulle detta inte räcka så är det relativt enkelt att göra spelet både svårare eller lättare
  genom att manipulera Klockmätaren, antalet Adventurekort eller hur du väljer karaktärskort.
  
  Jag har haft många roliga sittningar med detta spel och det kommer förmodligen bli många fler. Jag skulle, med handen på hjärtat, kanske sett att man utvecklat karaktärernas egenskaper, hur de används och de olika Adventurekorten lite till men då hade speltiden förmodligen förlängts avsevärt och hade gjort spelet kanske lite för komplicerat.
  Men som det nu ligger är jag nöjd med ett engagerande, taktiskt, portabelt co-op som med lätthet och glädje kan spelas nästan överallt.

  Skriven av: supersiamesisk - 2010-08-17 11:02:33

• 
  A Touch of Evil: The Supernatural Game

• Spännande och underhållande - Betyg: 8/10

  Gillar man det övernaturliga i klassisk miljö (1800-talet) så är detta absolut ett spel man bör prova. Reglerna är enkla och välbalanserade med reservation att man ibland kan ha riktig otur och bli övermannad av 'The villian' eller andra 'minions' som stryker omkring. Dock kan spelet vända snabbt och man blir en vinnare.
  
  Spelet blir roligare ju mer man lär och man kan därmed bli mer strategisk. Med spelet följer en mängd olika kort(kortlekar) som varierar spelet bra. Efter ett tag kan man önska sig fler kort till kortlekarna, men då finns ju expansionerna till hands.
  Spelplanen(brädet) är lättöverskådligt och snyggt och inte så stort. Korten är snygga, välgjorda och rejält inplastade. Med spelet följer även en soundtrack cd med musik som är tänkt att spelas under tiden man spelar. Detta är dock ingen 'hit', eftersom musiken är ganska amatörmässig, vilket gör att det mest känns pinsamt att lyssna på den. Skippa skivan.
  
  Man kan spela individuellt, mot varandra eller som lag, vilket ger lite extra dimension till spelet som blir svårare vid lagspel. Det finns även möjlighet att spela flera oilka team och tävla mot varandra.
  Positivt är också att det finns två expansioner till grundspelet, vilket kan lyfta ytterligare med tex ett extra spelbräde, hjältar, monster, mm.
  
  Plastfigurerna är ganska shysst skulpterade och kan med fördel målas av den som vill smycka ut spelet på detta sätt. Har man erfarenhet av tex figurspel som tex warhammer så kan detta ligga nära till hands. Man saknar dock miniatyrer som representerar 'The Villians', eller monsterbossarna. Kan tänkas att speltillverkaren inte lade energi på dessa eftersom dom inte flyttar runt på brädet på samma sätt som hjältarna, men ändå, det hade varit önskvärt för spelkänslans skull. De övriga monstren i allehanda former representeras av spelmarker, vilket funkar bra eftersom dessa och övriga tillbehör är såpass välgjorda så att man kommer i stämning ändå.
  
  Så passa på att införskaffa ett kul spel till hösten. Tänd några stearinljus en mörk, vindpinad och regning kväll och jaga andar, monster och annat otäckt i Shadowbrook. Se upp för förbannelser och dödliga omen.
  Underhållande med kuslig mysfaktor.

  Skriven av: Feffe - 2010-08-16 15:02:49

• 
  Abduction

• Snabbt och enkelt

  Skaffa en trivsam tärning och plasta in korten, sedan har du många trevliga spel att se fram mot.
  
  Eftersom du måste byta och slänga kort ofta så spelar du dina bra kort så fort som möjligt. Ingen idé att spara något bra eftersom nästa omgång kan de vara utbytta. Njut av kaoset och leta dig ut från rymskeppet.
  
  Tommy

  Skriven av: vidcin - 2010-08-10 22:26:33

• 
  Settlers of America: Trails to Rails

• Settlers meets Ticket to ride. - Betyg: 9/10

  Settlerskänslan finns kvar och har kombinerats med lite Ticket to ride-känsla. Bygg byar, bygg järnvägar, leverera gods till dina konkurenters byar. Kul variant.

  Skriven av: jannep - 2010-08-09 21:11:06

• 
  Battlestar Galactica: Pegasus Expansion (Exp.)

• Tradigt blir tradigare. - Betyg: 3/10

  Jag gillar Battlestar Galactica. Den nyproducerade Tv-serien schabblades bort under sista säsongen men brädspelet upplevde jag som en fräsch fläkt.
  Jag gillar den starka betoningen på interaktion mellan spelarna och älskar det faktum att minst en av spelarna är en förrädare som skall föra de andra bakom ljuset. Vad jag är kritisk mot är egentligen bara två saker. Den ena är speltiden som helt ärligt är lite väl tilltagen för spelets format. Om spelet ska få någon chans att skina så bör spelarantalet ligga på fem spelare och då dras tempot ner avsevärt. Särskilt tradigt blir det om man nu spelar med fyra spelare och du har oturen att bli en sympatisör med Cylonerna. Denna roll är så urbota tråkig att spela men nödvändig för spelmekaniken.
  
  Så behövs Pegasus expansionen? Om du är ett stenhårt fan av Tv-serien; ja. Om du gillar spelet men känner igen dig i mina synpunkter ovan; nej. Exp erbjuder en hel drös nya karaktärer att spela, vilket är positivt, men utökar spelet med två bräden och därtill betydligt mer speltid än nödvändigt.
  
  Det ena brädet utgörs av Pegasus och den får godkänt av mig. Det finns en del intressanta val att göra på de nya platserna vilka kan användas att spinna intrikata situationer av cylonspelare.
  Men det andra brädet, vilket avbildar New Caprica, introducerar ett slags klimaktiskt slutspel där människorna måste slussa ut civila skepp till planetens omloppsbana och en angripen Battlestar, samtidigt som de måste bedriva gerillakrig mot cylonerna. Teoretiskt låter det som en spännande twist men jag upplever det endast som onödigt och tradigt. Grundspelet erbjuder redan en spännande upplevelse, om än något för lång, och behöver inte segas ner av något antiklimax.
  Det medför dock att spelet blir bra mycket knivigare för människorna så om din spelgrupp inte blir förintade av brödrostarna längre så skulle jag tänka mig att detta är något för er.
  
  I annat fall skulle jag avstå.

  Skriven av: supersiamesisk - 2010-08-08 12:05:40