Ett riktigt långtråkigt spel...
Bondespelet är ett spel som säkert kommer att fortsätta att produceras och säljas länge än. Det är ju känt av de flesta och vi vuxna förknippar det med en lycklig barndom. Men liksom man minns sin barndom i ett rosa skimmer fastän det inte alltid var så roligt varje dag, är Bondespelet ett spel som inte är speciellt roligt.
Liksom många av de gamla klassikerna (Monopol, Risk, Finans m.fl.), tar Bondespelet alldeles för lång tid. Ett parti kan vara i 2-3 timmar och mot slutet blir det bara en transportsträcka. Det är nämligen så att den som hamnar på efterkälken i början, kommer att vara på efterkälken spelet ut. Finns det inga bondgårdar till salu, kan torparen lika gärna ge upp. När de två herrgårdarna är köpta, måste övriga spelare fortsätta det eviga tärningskastandet i trekvart innan spelet är slut.
Visst kan till och med dagens barn tycka om spelet en gång eller två, men mer än så blir det aldrig. Snart har till och med ett ganska litet barn genomskådat Bondespelet och förstått att det handlar om tärningar och tur - inget annat. Det finns med andra ord ingen anledning att spela det igen för att försöka hitta en bättre strategi. Risken är tvärtom att den som börjar sin spelkarriär med några partier Bondespelet, aldrig kommer att vilja spela ett spel igen (ja, det vill säga, inte förrän de blir vuxna, minns sin barndom i ett rosa skimmer och tänker att det där Bondespelet, var inte det rätt kul?).
Köp ett Ticket to Ride i stället. Det kostar någon hundralapp mer, men kan spelas om och om igen. Bondespelet ger däremot bara en blek skugga av all den glädje som ett sällskapsspel kan innehålla.
Skriven 2013-02-02 av: Fomalhaut, betyg = 2
Ett oschysst partyspel
En gång har jag spelat detta spel. Främst minns jag frågesportsdelen. Den gick ut på att ta ställning till ett påstående och avgöra huruvida det var sant eller falskt.
* Första påståendet: "Charlottenberg är den enda kommun i Sverige som börjar på C."
(Tja, tänkte jag, om nu Charlottenberg faktiskt är en kommun, så måste den vara den enda på C, för någon annan känner jag inte till. Alltså är påståendet sant.)
Svar: "Falskt. Det finns inga kommuner som börjar på C. Charlottenberg ingår i Eda kommun."
* Andra påståendet: "När du kastar två tärningar, blir det sammanlagda resultatet oftast 7."
(Javisst, svarade jag, så är det ju, det fick man lära sig redan i skolan och den kunskapen har jag haft nytta av under många partier Monopol. Påståendet är sant.)
Svar: "Falskt. Oftast blir det något annat än 7."
* Tredje påståendet: "Pythagoras sats var känd före Pythagoras."
(Ja, tänkte jag, det tror jag nog att den var, men då kallades den naturligtvis inte Pythagoras sats. Nu har jag lärt mig det här spelets upplägg. Alltså är påståendet falskt.)
Svar: "Sant. Pythagoras sats var känd redan 1000 år före Pythagoras."
Det första kravet på ett spel är att det ska vara schysst mot dem som spelar. Det gäller oavsett om det är ett avancerat strategispel som vinner "Kennerspiel des Jahres" eller om det är ett oseriöst partyspel. "Cranium" uppfyllde inte ens ett sådant grundläggande krav. Jag har aldrig spelat Cranium igen och hoppas att jag slipper göra det. Nej, ska man spela partyspel, finns "När då då" och "Alias" som är dubbelt så roliga och visar respekt för dem som deltar. Cranium är ur den aspekten ett riktigt bottennapp.
Skriven 2013-02-02 av: Fomalhaut, betyg = 1
Expansion för få spelare
Den som vill ha variation till sitt tidigare Ticket to Ride-spelande, får verkligen mycket för pengarna i den här expansionen. På ena sidan av spelbrädet finns en extremt tight Indienkarta där spelarna gärna vill bygga sina biljetter på flera sätt samtidigt. På den andra finns en Schweizkarta som frossar i tunnlar och grannlandsbiljetter.
För att spela den här expansionen krävs tågvagnar och tågkort från ett tidigare spel.
Vagnarna kan komma från a) Ticket to Ride (originalversionen med Nordamerika), b) Ticket to Ride: Europe, c) Ticket to Ride: Nordic Countries (men då är man begränsad till högst 3 spelare), d) Ticket to Ride: Märklin, eller e) Zug um Zug: Deutschland.
Tågkorten kan komma från a) Ticket to Ride (originalversionen med Nordamerika), b) Ticket to Ride: Europe, c) Ticket to Ride: Nordic Countries, d) Ticket to Ride: USA 1910, eller e) Zug um Zug: Deutschland. Korten från Märklinversionen skiljer sig från andra utgåvor och bör inte användas till andra spel än Märklin (även om de säkert fungerar hjälpligt, men det är bara min förmodan).
I första hand är kanske den här expansionen till för det lilla sällskapet. Kartan över Indien kan som mest spelas av 4 spelare, medan Schweiz är designad för högst 3. Det innebär en ny utmaning för par eller familjer där man kanske har tröttnat på det rätt solitära och odramatiska spelet på de nordamerikanska och/eller europeiska kartorna. Den här expansionens båda kartor blir snart väldigt hårda att spela på och det sägs (fastän jag inte har provat det än) att ett trepersonersparti av TtR Indien är alldeles hysteriskt svårt.
Den indiska kartan är en av vinnarkartorna från Days of Wonders designtävling 2011. Den är designad av engelsmannen Ian Vincent och är i grunden rätt okomplicerad. Några få färjelinjer förekommer (på sådana är minst ett lokomotivkort obligatoriskt; färjor finns numera på de flesta Ticket to Ride-kartor), men annars är det mest uppenbara alla korta sträckor på 1 eller 2 rutor. Dessa korta sträckor blir viktiga i jakten på den här versionens största nyhet: Mandalabonusen. En Mandala är en biljett som är fullbordad på två helt unika sätt, alltså i princip i en cirkel. När en spelare lyckats göra detta med en biljett, betalas en bonuspoäng ut. Ju fler biljetter, desto högre bonus. Eftersom medspelarna förstås vill hindra varandra att göra en Mandala, kommer de sannolikt att blockera varandra och en redan tight karta blir ännu värre... Det är svårt, men en intressant ny företeelse.
Första gången Alan Moon gjorde kartan över Schweiz, var det för onlineversionen av Ticket to Ride. Sedan kom den som en egen expansion och nu återvänder den i och med att den alltså är baksidan av den indiska kartan. Det första som slår åskådaren, är de stora mängderna av tunnlar. Det är rentav så att mer än hälften av kartans sträckor är tunnlar! Dessa har funnits på vissa tidigare kartor och innebär att sträckan kan komma att kosta fler tågkort än spelaren förväntat sig. Å andra sidan gäller att lokomotiv här bara kan användas för tunnlar, vilket kan göra tunnlarna mer lättbyggda, då det finns två "färger" som kan användas till dessa. Kartan visar också linjer till angränsande länder, vilket hänger samman med biljettkorten, där många biljetter gäller en sträcka från en bestämd stad till ett land, respektive mellan två länder. Sådana biljetter är ofta relativt lätt avklarade, vilket mot slutet av spelet innebär ett frosseri i biljetter - här kan spelarna med lätthet klara 10-15 stycken. Poängen blir höga, men det är ett helt nytt sätt att spela Ticket to Ride.
För vissa spelare är nog ändå den här expansionens största svaghet att kartorna är fyllda av städer som kan vara helt obekanta. Den som känner till några få indiska städer får fullt upp att hitta rätt. Och har man inte studerat schweizisk geografi finns det risk för stora poängförluster när man blandat samman Locarno med Lugano eller Luzern. Å andra sidan är det kanske en spännande utmaning!
Den här expansionens brister till trots, är den ett måste för den som är verkligt hängiven Ticket to Ride. Och är man inte hängiven, ger dessa kartor åtminstone lite nya upplevelser...
Skriven 2013-01-04 av: Fomalhaut, betyg = 8
Inte helt nödvändig expansion
För den som spelar Ticket to Ride (originalversionen) någon gång då och då, är sannolikt kartan och spelmekaniken viktigare än de exakta biljettdestinationerna. Då är den här expansionen inte särskilt viktig. Har man däremot spelat originalspelet 20-30 gånger, lärt sig biljetterna utantill och funnit vinnande strategier... ja, då blir den här expansionen ett måste för att spela vidare. Samtidigt kan man påstå att det är roligare att i så fall lägga till en hundralapp och köpa en ny karta med nya biljetter.
Många menar att expansionen är ett måste också för att de små korten i originalet är omöjliga att spela med. Där kan man förstås ha olika uppfattningar. Själv tycker jag bara att originalspelets små kort är charmiga.
En tredje anledning att köpa USA 1910, är att det är ett sätt att komma över en uppsättning tågkort. Den som äger ett Ticket to Ride: Märklin och vill köpa de nya "Map Collections" (i skrivande stund Asien, Indien/Schweiz och Afrika), har inte passande tågkort och då kan USA 1910 vara ett sätt att få tag i sådana. Å andra sidan sägs det att man kan få tag i dem direkt från Days of Wonder i så fall. Eller så köper man ett helt nytt spel och får en extra karta på spelet.
Det kanske skiner igenom att jag inte är jätteförtjust i den här expansionen, men den har förstås sina poänger också, vilket jag hoppas framgår mellan raderna. :)
Skriven 2013-01-05 av: Fomalhaut, betyg = 6
Om du har några frågor eller funderingar är det bara att höra av dig till oss.
E-post: info@worldofboardgames.comOrdrar med varor vi har i lager, och som kommer in innan 12:00 på vardagar, skickas normalt samma dag och har sedan en leveranstid på 1-3 dagar.
Fraktkostnaden är 49 kr med Schenker - Ombud, 75 kr med Postnord - Ombud och 175 kr för hemleverans med Postnord. Företagspaket kostar 99 kr. Du ser din fraktkostnad när du går till kassan. Vid beställningar för minst 2000 kr ger vi fri frakt, gäller dock endast Schenker - Ombud och för privatpersoner.