Smaksak...
Jag känner många som älskar Agricola och har det som sitt favoitspel, men även om jag kan se dess kvaliteter och vad som fångar spelarna så har jag aldrig riktigt fastnat för det. Det främsta skälet är att den som halkar efter i början av spelet får mycket svårt att komma igen. Avancerade spelare som spelat Agricola MÅNGA gånger kan säkert lättare komma ifatt och vända ett underläge, men när jag har spelat har man ganska enkelt kunnat säga vem som kommer att vinna redan efter tjugo minuter. Och ligger man då rejält efter så känns det bara som om man trampar vatten medan de andra avancerar. Det hade kanske inte gjort så mycket, om det inte vore för att spelet tar minst 1,5 timmar. Flera gånger har jag agerat i femton sekunder utifrån usla resurser, för att sedan sitta och vänta i 5-7 minuter på nästa tur medan de rika motspelarna bygger hej vilt... Spelmekaniken gör nämligen att den som råkar satsa på fel produktion i början får väldigt lite att agera med, medan den som satsat rätt får ännu större möjligheter. Det blir liksom "the rich get richer".
Allt det här kan man säkert lära sig att hantera, så att man till slut blir en avancerad spelare med järnkoll på taktik och alla olika kort. Har man det tålamodet blir Agicola säkert ett jättekul spel. Själv tappade jag lusten efter att ha suttit helt chanslös pga dåliga startkort fyra spel i rad.
Man kan jämföra med spel som "Earth REborn" och "Dungeon Twister", som börjar enkelt och gradvis bygger på komplexiteten. Agricola kräver istället att du behärskar allt på en gång - alternativt att du bara spelar med folk som är lika (o)erfarna som du själv.
Men visst, det är en smaksak! Spel som t.ex. Schack bygger ju helt på erfarenhet av spelet och taktiskt kunnande, med låg eller obefintlig turfaktor. Vill man ha ett spel som kräver mycket träning för att man ska vinna (som t.ex. schack) så är Agricola utmärkt - det är komplext, varierat och svårt. Själv gillar jag strategispel där man ändå har en rimlig chans att vinna när man lärt sig reglerna utan att först behöva köra 10-15 spel där man ohjälpligt förlorar mot mer rutinerade spelare.
Skriven 2011-11-06 av: Jumpingfrog, betyg = 5
Perfekt 2-mannaspel
En rolig blandning av tur och skicklighet, perfekt när man är två spelare och har en halvtimme över. Det roliga med spelet är att det verkligen kan svänga fram och tillbaka - ena sekunden är man säker på att vinna, nästa sekund upptäcker man att man är inlåst, och plötsligt vänder det igen. :-)
Spelsituationen är en strid mellan två arméer, där korten är olika trupper/enheter (falanger, spjutkastare etc.). Det där med enheterna tänker man ärligt talat inte mycket på, utan man försöker få "färgstege", "triss" etc. Det som dock ger lite mer känsla av strid är taktikkorten. I vilket fall som helst blir man väldigt engagerad, spelet tar lagom lång tid, och är dessutom lätt att lära sig.
Skriven 2011-04-14 av: Jumpingfrog, betyg = 8
Utmärkt!
I Carcassonne Slottet gör man i princip samma saker som i vanliga Carcassonne: lägger ut slumpvis dragna landskapsbrickor och försöker bygga vägar, byggnader etc. Slottet är lite enklare, i och med att man bara är 2 spelare. Till skillnad från vanliga Carcassonne begränsas spelplanen i Slottet av en slottsmur som man lägger upp först. Sedan bygger man saker innanför murarna tills brickorna är slut. Man får poäng både under spelets gång och när spelet är slut.
Det här är ett av de spel som jag och min sambo spelar mest. Det tar bara ca 1/2 timme (knappt) och även om man måste tänka lite strategiskt så kräver det inte så jättemycket planerande och tankemöda (slumpmomentet är också ganska stort eftersom man drar brickorna en i taget). Det är ett perfekt spel när man vill ha lite roligt en stund efter middagen men inte orkar hålla på jättelänge eller vill anstränga sig alltför mycket. En riktig spelpärla, som dessutom är lätt att lära sig!
Skriven 2013-03-27 av: Jumpingfrog, betyg = 9
Perfekt paus-spel
Gillar du vanliga Carcassonne kommer du att gilla "The Castle". Mekaniken är i princip identisk med originalspelet, dock med ett minimum av komponenter.
Jag och min sambo spelar ofta spelet när vi har trekvart över (t.ex. efter middagen) och är lite för trötta för lång setup eller långdragna spel som kräver mycket koncentration. The Castle är ganska snabbt, lättsamt och ändå väldigt engagerande. Även om motståndaren drar ifrån poängmässigt har man ändå roligt när man bygger sina hus, slott, vägar och borggårdar.
(Tips: skaffa en tygpåse att dra brickorna ur, som i vanliga Carcassonne.)
Skriven 2012-07-03 av: Jumpingfrog, betyg = 9
Underbart!
Jag introducerade spelet i vänkretsen och det blev snabbt favoriten nummer 1! Mekaniken kan verka lite klurig när den förklaras men när man väl spelar faller allt på plats. Det som kan bromsa spelet när spelarna är ovana är att det är rätt mycket text på korten (spelarna bör vara duktiga på engelska!). Formuleringarna är viktiga, eftersom stridernas utgång ofta hänger på att man tolkat korten korrekt, t.ex. ifråga om NÄR i spelordningen vissa krafter används.
Men hur som helst: ett underbart roligt spel som ger upphov till glädjevrål och uppgivna tjut. Man allierar sig med vissa spelare, bara för att hugga dem i ryggen i nästa encounter. De olika rymdvarelserna är roliga med varierade specialförmågor. När man spelat några gånger lägger man till mer avancerade aliens, specialkort, och teknikutveckling.
En viss begränsning i spelet är att man måste vara minst 3 spelare, och att det är klart roligast på 4 eller 5 - men man kan inte vara fler. Visserligen lägger expansionerna till 1-2 extra spelare, men risken för lång down-town ökar då.
Men äsch, småsaker: Cosmic Encounter är ett av världens bästa spel (och ligger som nummer 1 på Dicetowers Top 100 sedan flera år). KÖP!
Skriven 2012-07-03 av: Jumpingfrog, betyg = 9
Super - men skaffa expansions!
Kan bara hålla med ovanstående - alla gillar Dominion! En kompis som är generellt skeptisk mot komplicerade spel (läs: krångligare än Ticket to ride) blev först förskräckt över alla kort som dukades upp, men provade spelet och var sedan helt fast - hon spelade två partier på raken och började vinna. :)
Mekaniken är enkel, korten är roliga, det är praktiskt taget ingen down-time (när alla fått upp flytet) och om man inte bryr sig så jättemycket om ifall man vinner eller förlorar så är man med och har roligt genom hela spelet.
När man fått upp flytet kan spelet gå ganska fort; vårt rekord på 4 spelare är 20 minuter, vilket dock är ovanligt snabbt. Det beror mycket på vilka kort som är med i spelet, vilket slumpas fram vid set-up (om man inte väljer de föreslagna kombinationerna).
I mitt tycke är spelet roligast när det är många interaktiva kort med; min favvo-kombination är Intrigue i kombination med expansionen "Prosperity".
Spelet är roligt BÅDE på två spelare och fler! Fast roligast är det med 4 spelare. Med expansion kan man vara 5-6 spelare; jag har inte provat, men misstänker att det kan blir lite segt då.
Tips: lådan är rätt stor, men jag och min sambo brukar ta med korten i buntar när vi är på semester. De tar inte mer plats än ett halvt mjölkpaket.
(Men ta upp dem ur väskan före säkerhetskontrollen på flygplatsen, för de ser ut som juicepaket på röntgen! :-))
Skriven 2012-07-03 av: Jumpingfrog, betyg = 9
Mycket bra expansion
Spelet är en expansion som kräver antingen grundspelet Dominion eller Grundspelet/Expansionen Intrigue.
Detta är den enda rena expansionen jag spelat, efter tips från Dicetower.com som anser den vara en av de bästa expansionerna. Själv tycker jag att expansionen tillför MYCKET, med nya treasure- och victory-kort, helt nya typer av spelbrickor och överhuvudtaget mer intressanta mekaniker.
Tips: har du en smartphone så ladda ner någon av gratis-apparna som slumpar fram kortkombinationer utifrån vilka expansioner du har!)
Skriven 2012-07-03 av: Jumpingfrog, betyg = 9
Fördjupar dynamiken
Seaside innehåller en hel hög nya Kingdom-kort som faktiskt är riktigt bra och roliga alllihop! Okej, ett av dem är bara användbart i omgångar som inkluderar curse-korten, men då är det väldigt användbart också. Faktiskt är de flesta av korten såpass starka och roliga att Seaside i mitt tycke funkar bäst som just en expansion - man slumpar fram ett urval av korten och blandar dem med kort från de andra spelen, t.ex. grundsatserna Dominion eller Intrigue. Visst kan man spela med enbart Seaside-kort, men det kan ibland bli lite rörigt när man spelar med flera av de så kallade Duration-korten.
Duration är kort som ger en effekt både under den turn då man spelar ut dem, OCH under ens nästa turn. Det kan t.ex. innebära att man får dra ett extra kort nästa gång det är ens tur, eller att man får göra en extra action då - eller t.o.m. att man får en extra turn omedelbart!
Några kort är särskilt intressanta:
- "Embargo" låter en välja en av korthögarna, som man lägger en embargo-token på. Spelare som senare vill köpa ett kort från högen måste också ta ett curse-kort för varje embargo som ligger på högen.
- "Pirate ship" låter en antingen stjäla och lagra pengar från ens motspelare, eller använda de pengar man stulit som extra köpkraft under köpfasen.
Seaside ökar verkligen dynamiken i Dominion, och tillverkarna har lyckats göra en expansion där varenda kort är roligt att köpa och använda.
Skriven 2012-08-05 av: Jumpingfrog
Bra stämning, lätt att lära
Spelet spelas i en serie olika scenarion, och för varje nytt scenario läggs det till några regler. Det gör att man enkelt kommer in i spelet, och gradvis blir mer avancerad. Reglerna är tydligt förklarade i häftet. Den som spelat skaparens andra spel, "Earth Reborn", kommer att känna igen grundmekaniken (action points, "line of sight" m.m.) men Dungeon Twister är betydligt enklare.
Det är mycket bra stämning i spelet; trots att spelplanen i början bara består av fyra plattor så får man verkligen känslan av att vara i en instängd labyrint med väggar och hål i golvet. De första scenariona går väldigt fort att spela men jag gissar att det tar längre tid i senare scenarion. Komponenterna med miniatyrgubbar etc. är snygga och rejäla. Man kan bara vara 2 spelare, men det finns tydligen expansions för 4-6 spelare.
Set-up går snabbt och spelet bygger praktiskt taget enbart på strategi, med lottningen av spelplanen som enda slumpfaktor.
Skriven 2011-11-06 av: Jumpingfrog, betyg = 7
Enkelt, kul, tunt tema
LoW är lätt att lära sig; de jag introducerat spelet för har kommit igång på 10 minuter. Setup går också fort. Det är relativt lite down-time i spelet eftersom alla antingen planerar eller följer vad de andra gör. Komponenterna är snygga. Spelet tar runt en timme att spela, vilket är lagom - det är kul, men skulle troligen kännas rätt enformigt om det tog längre tid.
Min enda negativa synpunkt är att temat i praktiken är ganska påklistrat: det står en massa roliga texter på quest-korten, men i praktiken bryr man sig inte om vare sig texterna eller de snygga bilderna, och man tänker snart inte heller på att man hyr in krigare, trollkarlar etc. - utan man samlar träpluppar i olika färger för att kunna betala det som står på korten. Det gör att spelet i praktiken känns mindre som fantasy och mer som ett handelsspel - mekaniken påminner om ett starkt förenklat Agricola. Hyfsad stämning blir det ändå tack vare den snygga spelplanen, byggnaderna m.m. Eftersom jag hade förväntat mig mer fantasy-och-quests-med-monster-och-fighter så blev jag lite besviken efter första spelomgången, men när jag ställde in mig på att det egentligen var ett strategiskt handelsspel blev det mycket roligare.
Ett kul spel, bra som "gateway-spel" för ovana brädspelare, dock med ett något påklistrat tema.
(Om spelets quests skulle få ett tillägg där man måste fightas med gubbarna man skickar iväg skulle det bli ett superspel. Well, a man can dream...)
Spelet är kul på 2 spelare men betydligt svårare (och roligare) på 4 spelare (har inte provat med 5) eftersom man har färre drag på sig och motspelarna lägger beslag på flera av de bra grejerna.
Skriven 2012-07-03 av: Jumpingfrog, betyg = 7
Kul, avancerat, tidskrävande
Scenariot för spelet är jorden efter den globala apokalypsen. 2 spelare (eller 2 lag - jag har inte provat multiplayer-varianten) kontrollerar NORAD, det militäriska samhället, eller Salemites, genmanipulatörerna som skapar zombier.
Spelet spelas i en serie olika scenarion. För varje scenario bygger man upp en spelplan med hjälp av brickor i olika storlekar. För varje nytt scenario läggs det också till ett antal nya regler. Detta gör att spelet gradvis blir alltmer komplicerat, dvs. man behöver inte redan från början kunna alla regler och fatta vad alla små symboler och komponenter är till för.
Och det är tur det, för Earth Reborn har MÅNGA komponenter och MÅNGA regler att hålla reda på. Även om man bara behöver lära sig grunderna för första scenariot, och det bara läggs till 1-2 regler för varje scenario, så får man räkna med att lägga ner ganska mycket tid på att fatta hur allt går till. Jag rekommenderar starkt att kolla Dicetowers recension på Youtube. Regelboken är så tydlig och pedagogisk som man kan kräva, men ändå uppstår en del tvetydigheter (bl.a. för att de blandat ihop begreppen "turn" och "round"). Det finns bra forum på nätet som diskuterar och löser oklarheterna men som sagt, det tar tid.
Hur som helst är förberedelserna klart värt det, för Earth Reborn är jättekul, har fantastiskt bra stämning (särskilt om man läser igenom hela bakgrundsscenariot i regelboken - riktigt bra!). Komponenterna håller hög klass, både brickor och plastfigurer.
Det är inget spel för medelsvensson som tycker att Trivial Pursuit är tillräckligt krångligt. För spelnördar är Earth Reborn ett självklart val.
Minustecken för att det tar ganska lång tid att bygga upp spelplanen varje gång, och att det alltså kräver såpass mycket tid att sätta sig in i alla regler, men sedan har man jättekul! Dock kan det nog bli lite småtrist att lära upp nya spelare eftersom man då måste börja om med scenario 1.
Tips: om du inte har ett särskilt bord för spel där det kan ligga framme mellan tillfällena så skaffa en STOR kartongskiva att bygga upp spelplanen på, så att du kan flytta undan det mellan varven. Då slipper du bygga spelplan i 10-15 minuter varje gång.
Men frånsett arbetsinsatsen: ett GRYMT spel!
Skriven 2011-09-20 av: Jumpingfrog, betyg = 8
Underbar stämning
Om man gilla zombie-filmer kommer man att älska det här spelet! Den snygga spelplanen, plastfigurerna, rollkorten etc. skapar verkligen en illusion av att man befinner sig i en liten amerikansk småstad, och B-filmstemat i korten och uppdragen gör spelet både spännande och roligt!
Man kan spela det på 2 spelare, men då måste den ena kontrollera fyra olika karaktärer vilket gör spelet långsammare, och det är definitivt inte att rekommendera för nybörjare. 4 spelare verkar ganska optimalt, med 2 zombiespelare och 2 som kontrollerar 2 människor var.
Skriven 2011-11-06 av: Jumpingfrog, betyg = 8
Mycket spännande och klurigt!
Letters from Whitechapel handlar om jakten på den ökände seriemördaren Jack the Ripper i det sena 1800-talets London. En spelare kontrollerar Jack, medan 1-5 andra spelare kontrollerar poliserna som jagar honom.
Spelplanen består av en kartbild över stadsdelen Whitechapel. På kartan finns ca 190 numrerade ringar, som representerar de platser som Jack och hans offer rör sig mellan. Mellan dessa ringar finns svarta fyrkanter, som representerar de gathörn/korsningar som poliserna rör sig mellan.
Innan spelet startar väljer Jack i hemlighet en av de numrerade ringarna, som blir hans gömställe. Det är hit han måste fly varje natt efter att han dödat ett offer. Under spelets gång antecknar Jack i hemlighet vilka ringar han rör sig mellan. Poliserna vet inte var Jack eller hans gömställe finns, men kan röra sig runt stadsdelen och leta efter ledtrådar om var Jack har varit. På så sätt kan de successivt räkna ut var Jack befinner sig. För varje natt blir det allt svårare för Jack att komma undan...
Spelets mekanik (hur man rör sig, letar etc.) passar klockrent ihop med spelets tema. Man får verkligen känslan av att Jack är jagad och gömmer sig någonstans i staden. När man spelar Jack är det mycket spännande att höra poliserna resonera om var de tror att man är och vart de tänker leta. När man är polis undrar man hela tiden om Jack kanske rentav står strax bredvid en på en tvärgata!
Detta gör också att spelet är roligast på 3 eller möjligen 4 spelare. Med endast 2 spelare är det en enda person som kontrollerar poliserna, och då blir det inget utredningssnack. (Det är också svårare för en ensam spelare att minnas var de fem poliserna har letat.) Med fler än 2 poliser finns dock risken att någon blir lite överflödig eller hamnar utanför.
Spelet tar också längre tid ju fler spelare man är. Med två spelare har vi hamnat på ca 1 1/2 timme för ett helt spel (när Jack klarar sig förbi fjärde natten). Med 3 spelare tog det 2 1/2 timme.
Man kan nu köpa den nya utgåvan (2013) med förbättrade komponenter. Alla delar ger ett gediget intryck och man har slipat bort "barnsjukdomar" från första utgåvan.
Spelet kan verka komplicerat när man bläddrar igenom den relativt omfattande regelboken, men när man väl börjar spela upptäcker man snart att det är tämligen enkelt.
Mycket tät stämning tack vare klurig mekanik som verkligen lyfter fram temat, i kombination bra produktion gör detta spel till en fullträff för den som värdesätter starkt tema, spänning och inte alltför komplicerade regler.
Skriven 2013-07-23 av: Jumpingfrog, betyg = 9
Roligt spel, med skönhetsfläckar
I Lost Valley är man guldgrävare, och ägnar sig åt att leta guld i ödemarken. För detta behövs verktyg, proviant och annan utrustning, som man köper eller bygger eller hittar på andra sätt. Spelplanen växer successivt genom att man utforskar området, och det är hård konkurrens om guldet när det väl upptäcks.
Å ena sidan är Lost Valley ett mycket bra spel. Det är mycket tematiskt; det känns verkligen som att man utforskar ett okänt landområde, samlar olika resurser, handlar, jagar m.m. Komponenterna är enkla men ganska snygga. Det finns många olika saker att göra (fiska, jaga, gräva guld, bygga saker m.m.) men spelet känns ändå inte komplicerat.
Å andra sidan är regelboken ganska bristfällig. Detta är en uppdaterad version av det tidigare Lost Valley, och ändå har skaparna inte rättat till flera brister som fanns redan i första versionen. Dispositionen är bitvis rörig, vissa regler är oklara bl.a. för att det används olika benämningar av samma saker, och en del regler eller situationer förklaras helt enkelt inte. Var därför beredd på att behöva göra ganska många sökningar på boardgamegeek.com innan du får grepp om hur spelet spelas och hur alla saker fungerar.
Men totalt sett: när man väl har fått ordning på reglerna är detta ett mycket underhållande spel! Man hade kunnat önska sig bättre komponenter, men de nuvarande funkar. (Men hade t.ex. Days of Wonder producerat spelet och regelboken tror jag att det hade hamnat mycket högt på topplistorna.)
Skriven 2014-12-27 av: Jumpingfrog, betyg = 8
Mycket roligt filler-spel
Love Letter är en liten pärla i spelhavet.
Man lär sig reglerna på några minuter, och själva spelet tar 15-20 minuter, beroende på antal deltagare. Det är lättsamt och roligt, och framkallar både triumferande hånskratt och desperata ångestskrik bland deltagarna. Spelet passar utmärkt som "filler" under en spelkväll, eller som lagom underhållning efter middagen och/eller ett par glas vin... Garanterat underhållande, med en nypa strategi, en del bluffande och mycket humor. Dessutom är det både billigt och lätt att frakta (20 spelkort och några små poängkuber i en tygpåse).
Skriven 2013-05-05 av: Jumpingfrog, betyg = 8
Kul! med småskavanker
Roligt spel som bygger på att man med uteslutningsmetoden gissar vem Jack är. På så sätt påminner det i grunden lite om Cluedo, men är roligare och snabbare. Även om spelet egentligen "bara" går ut på att utesluta misstänka så lever man sig in i miljön och situationen, tack vare den snygga designen.
Några småminus: instruktionerna är tämligen pedagogiskt utformade, men ändå finns det en del luckor där viktig information helt enkelt saknas. Dock kan man snart gissa sig till hur man rimligtvis ska göra.
Spelet är också en smula obalanserat på så sätt att det oftast är svårare för den som spelar "Jack" att klara sig. Men det gör inte så mycket, för det är kul ändå!
Tillverkarna skriver att man inte måste men helst bör spela "Mr. Jack" innan man spelar nästa version, "Mr. Jack New York", eftersom det senare har mer komplicerad strategi. Jag har inte provat New York-versionen men eftersom "Mr. jack" är rätt simpelt skulle jag med facit i hand ha valt uppföljaren först.
Skriven 2011-04-14 av: Jumpingfrog, betyg = 7
Starkt tema, bäst på 3 spelare
Spelet är kul på 2, 3 och 4 spelare men jag skulle rekommendera 3 spelare. Dels blir det svårare, dels kan det bli lite väl babbligt med 4 spelare när alla vill vara med och bestämma strategi; risken är att antingen 1-2 personer bestämmer allt, eller att man diskuterar för länge och tappar energi.
Men på 3 spelare är spelet super!
Temat med virus som sprider sig passar som hand i handske med spelmekaniken. Man får verkligen känslan av virus som lever sitt eget liv, och stressen när det börjar bli outbreaks här och där är högst påtaglig. Få spel jag har spelat känns så levande ifråga om tema.
Ja, det är en relativt hög slumpfaktor i spelet men i min mening passar det också bra ihop med hur smittor sprids i verkligheten.
Spelet kan sägas vara något obalanserat beroende på vilka roller som slumpas fram i början av spelet - man har t.ex. helt klart större chans att vinna om Medic är med. Detta ska dock inte ses som något negativt - det blir en större utmaning.
Tips, som jag läste någonstans på nätet: om det går alldeles för enkelt att vinna, så ja, då gör ni förmdligen något fel! Vi hade t.ex. missuppfattat hur man fick dela med sig av kunskap (share knowledge) vilket gjorde att vi klarade spelet väldigt enkelt på svåraste nivån. Sedan upptäckte vi vårt misstag, spelade om spelet - och fick dyngstryk. :)
Skriven 2012-07-03 av: Jumpingfrog, betyg = 8
Riktigt bra!
Det mesta är sagt i de andra recensionerna - detta är ett riktigt bra spel i Euro-genren - så jag ska bara tillägga några saker:
- För mig är temat ofta viktigt för att jag ska gilla ett spel, och detta med att bygga kraftverk och investera var inget som lockade mig när jag först hörde talas om Powergrid. Med facit i hand är jag mycket glad att jag provade ändå, för detta är ett superbra spel!
- Min sambo som har svårt för huvudräkning var först lite tveksam eftersom det blir mycket räknande i spelet. Med en miniräknare bredvid sig var det inga problem alls, och nu är Powergrid ett av hennes favoritspel.
- I likhet med t.ex. "Settlers of Catan" så har man hela tiden något att göra (t.ex. planera och räkna pengar) och därför blir det paradoxalt nog minder down-time ju fler spelare man är. Dessutom är man engagerad i vad alla andra gör. Och sammantaget gör detta att spelet är kul även om man inser att man inte kommer att vinna, för det är ÄNDÅ roligt att bygga upp sina kraftverk och försöka driva dem. (Såvida man inte är vinstfixerad tävlingsmänniska, men då är ju inga spel roliga om man inte vinner, hehe.)
Skriven 2012-08-05 av: Jumpingfrog, betyg = 9
Bra "filler"
I Splendor köper man kort, som representerar olika sorters juveler i olika färger. Man betalar för korten med poker-chips i olika färger, och/eller med juvelkort som man redan har köpt. Korten blir alltså ”billigare” ju fler kort man har köpt. Till exempel: om ett kort kostar 4 röda juveler, och man redan har köpt ett kort med 1 röd juvel, så behöver man bara betala 3 röda poker-chips.
Vissa kort innehåller också ett antal vinst-poäng. Spelet tar slut när någon spelare har nått 15 vinst-poäng.
Man lär sig de enkla reglerna på några minuter. Efter ett parti har man ett ganska bra grepp om hur man bör spela.
Spelet ligger högt på många olika topplistor – enligt min uppfattning lite väl högt med hänsyn till att spelet är tämligen enkelt och ovarierat. Men det är ett riktigt bra utfyllnadsspel; våra partier (på 2 spelare) tog 25-30 minuter vardera. Har dock inte testat med fler än 2 spelare, men gissar att dynamiken blir annorlunda då, eftersom sannolikheten ökar för att flera spelare slåss om samma kort.
Skriven 2014-12-27 av: Jumpingfrog, betyg = 7
Bästa spelet någonsin
Jag och min fru letade spel utifrån följande kriterier:
- Bra för två spelare
- Direkt konfrontation
- Strider med miniatyrer
- Strategi, men ändå med hyfsat enkla och snabblärda regler
- Snygg design
- Bra tema
The Battle of Five Armies uppfyller alla dessa kriterier, med råge.
Temat är slutstriderna i Tolkien-boken "The Hobbit" (Bilbo). Den ena spelaren styr "The Free People": dvärgar, alver, lake men, och ett antal karaktärer, bl. a. Gandalf och Bilbo. Den andre spelaren styr Shadow armies: orcer, stora orcer, goblins och wargryttare, samt karaktären Bolg. Shadow-sidan försöker erövra särskilda områden under tidspress, medan Free people försöker hålla ställningarna. Stridssystemet använder både tärningar och kort på ett mycket smart och tematiskt sätt.
När man fått upp farten tar det ca 2 - 2 1/2 timme att spela. Det är spännande hela tiden. Spelet är assymetriskt, dvs. de två stridande sidorna har olika styrkor och svagheter, men i längden balanseras det.
Komponenterna och spelplanen är jättesnygga. Regelboken är utmärkt. Det här kan mycket väl vara det bästa spel vi någonsin spelat - åtminstone känns det så nu, efter 4 partier!
Brasklapp: vi har dock inte spelat "War of the Ring", vars mekanik det här spelet bygger på.
Skriven 2014-11-25 av: Jumpingfrog, betyg = 10
Hög slumpfaktor
Det är kul att prova ett av de första brädspelen som bygger på samarbete, och spelet utmanar en till viss del att planera tillsammans och tänka lite taktiskt. Mekaniken är intressant och ganska enkel att lära sig.
Temat kommer fram ganska bra om man har läst böckerna eller sett filmerna - annars är nog platser, personer m.m. ganska obegripliga, eftersom det inte förekommer några beskrivningar i själva spelet.
Ett stort minus med spelet är dock den VÄLDIGT höga slumpfaktorn. Även om man gör de bästa valen som går att göra hela tiden så förlorar man ändå ofta bara för att korten råkade komma i en viss ordning. Och även om man lyckas ta sig ända fram till slutet kan man torska pga några tärningsslag. Jag har inget emot slumpfaktor i ett spel men det ska alltid gå att vinna om man spelar riktigt bra, och i LOTR the boardgame blir det ibland så mycket slump att det känns som lotto.
Spelet är dock ändå underhållande! Kanske är det bättre med expansioner (har inte provat).
Skriven 2013-03-04 av: Jumpingfrog, betyg = 5
Dominion med fight!
Thunderstone är ett kortbaserat äventyrsspel för 1-5 personer. Personligen rekommenderar jag det dock för 2-4 personer. Spelmekaniken är direkt hämtad från Dominion: varje spelare har en egen "draghög", som man tar 6 kort från i varje turn. Dessa kort använder man sedan för att slåss eller köpa nya kort, och på så sätt utökar man successivt sin draghög.
I varje turn väljer man 1 av 4 alternativ: Vila, vilket låter en kasta ett kort man vill bli av med); Förbereda, vilket låter en behålla ett antal kort till nästa hand så att man därmed har chansen att få en starkare hand; Gå till byn, där man kan köpa vapen, anställa krigare, köpa trollformler etc. och även uppgradera sina hjältar; och Gå till Dungeon, där man måste slåss mot något monster.
För att klara av de tuffare monstrena måste man först ha byggt upp sin draghög med hjältar, vapen etc. När stor-monstret är borta är spelet slut. Vinnaren är den som har flest segerpoäng på korten i sin draghög (tuffa monster ger fler poäng).
Mekaniken påminner alltså starkt om Dominion, men i Thunderstone kommer temat fram mycket starkare. Man kan också jämföra med Lords of Waterdeep, som visserligen har quests men där man i praktiken inte bryr sig om texten på korten utan mest "byter två gula pluppar mot en svart och två blå". I Thunderstone måste man läsa allt som står på korten (dock ej en massa svår text), och detta gör att det verkligen känns som om man mäter sina krafter med olika monster.
Det enda jag saknar är interaktioner mellan spelarna. Ett litet minustecken är att det tar jämförelsevis lång tid att sätta upp och plocka ihop spelet, eftersom det är många kort som ska sorteras och lådan i detta avseende är något sämre konstruerad än t.ex. Dominion. Men detta är detaljer - Thunderstone är ett spännande äventyrsspel där temat kommer fram starkt.
Jag har läst på nätet att vissa hävdar att deras partier ibland tar bara 45 minuter, men i likhet med mig och mina spelvänner anser de flesta att man ska räkna med ca 1,5-2 timmar, beroende på hur vana spelarna är (i början tar det rätt lång tid) och hur tuff setup man väljer.
Skriven 2013-03-27 av: Jumpingfrog, betyg = 8
Om du har några frågor eller funderingar är det bara att höra av dig till oss.
E-post: info@worldofboardgames.comOrdrar med varor vi har i lager, och som kommer in innan 12:00 på vardagar, skickas normalt samma dag och har sedan en leveranstid på 1-3 dagar.
Fraktkostnaden är 49 kr med Schenker - Ombud, 75 kr med Postnord - Ombud och 175 kr för hemleverans med Postnord. Företagspaket kostar 99 kr. Du ser din fraktkostnad när du går till kassan. Vid beställningar för minst 2000 kr ger vi fri frakt, gäller dock endast Schenker - Ombud och för privatpersoner.