Långt Toppenäventyr
Arkham Horror är ett äventyrsspel där spelarnas karaktärer vandrar runt i staden som H.P. Lovecraft gjort känd genom sin litteratur. Spelet gör ett väldigt bra jobb med att saturera och fylla ut hela staden med händelser från 1920-talsförfattarens absurda skräckuniversum.
Arkham Horror är dock inte ett skräckspel utan är mer precist beskrivet som ett äventyrsspel vilket emellanåt känns matiné, emellanåt laglöst & vilda västern samt emellanåt lite noir. Spelet känns i längden som ett Talisman och är ett av de bättre spelen där du får vandra runt och äventyra med en karaktär (Besöka märkliga platser, leta viktiga "clues", införskaffa vapen, besvärjelser, möta monster, galningar, kultister och så vidare.) - eftersom du också, tillsammans med de andra spelarna, hjälps åt i lagspel för att stänga de transdimensionala "gates" som uppenbarar sig runt om i staden.
I korthet spelas varje turn så att du flyttar på din spelare till en ny plats, råkar ut för något, eller interagerar med platsen (exempelvis kan du sälja kvarvaror av monster du besegrat till Miskatonic University's forskningsavdelning), varpå en ny "Gate" till den andra sidan öppnas och varelser uppenbarar sig i staden, vilka kan vara hinder eller livsfarliga.
Spelet använder i väldigt hög grad art från Fantasy Flight Games samlarkortspel "Call of Cthulhu", vilket passar utmärkt då den grafiken är väldigt snygg och har hög produktionshöjd, spelet känns mycket lyxigt.
Det finns gott om taktiska val och varje turn blir lätt en serie diskussioner om hur spelarna som lag skall tackla nästa kommande hot, vilka blir fler och fler under spelets gång då spelmekaniken för traditionen vidare från det gamla rollspelet Call of Cthulhu att spelvärlden och miljön snarare blir mer och mer hostil och ogästvänlig ju längre spelet går (Butiker stänger, folk lämnar staden, den otäcka avguden vilken spelarna ämnar försöka stoppa kommer närmare och närmare vår dimension med varje "gate" som öppnas.)
Regelmängden är inte mindre än fullständigt överväldigande den första speltimmen och första spelvarvet. Efter ett varv hade alla i vår grupp förstått hur spelets huvudsakliga flöde fungerade, men det tog oss åtminstone tre långa rundor till att få koll på diverse specialregler vilka det finns gott om. Så en varm rekommendation är att någon läser på innan första rundan (Vår första spelrunda tog 12 timmar.)
Men spelet är snabbspelat, inga långa väntetider efter det att första regelmassan är genomarbetad och väl värt tiden det tar att spela det.
9/10
Skriven 2007-03-10 av: jakobrogert, betyg = 9
Mycket krig för pengarna
Vi har spelat Attack! ett par gånger, med expansionen och en gång med enbart halva världen. Det är ett mycket underhållande spel med rikligt av utrymme för strategi, diplomati och lömskheter. Dock är regelboken lite illa strukturerad - det tog oss två vändor att faktiskt hitta alla specialregler då dessa kan omnämnas i både originalset:et och i expansionen.
Mängden plastfigurer är enormt och tilltalar det lekfulla på helt rätt sätt. Spelet är också fiffigt skalbart så att det är underhållande både på två och massor av spelare.
Rekommenderar dock expansionen då den fyller på med tonvis av nya finesser.
Skriven 2007-02-26 av: jakobrogert, betyg = 6
Imponerande
Förbluffande välgjort spelsystem, vilket hela tiden producerar komplexa, meningsfulla och spännande problem för en som spelare.
Som krigsspel känns det rätt ackurat i termer av att simulera det kaos som råder i strid, emedan detta kaos aldrig får en att känna sig hopplöst övergiven åt tur.
Trots rätt många och till synes komplexa regler tog det mig en genomläsning av reglerna och därefter en timme eller så av att sätta upp allt första gången, varpå spelet började flyta på väl och sedan höll ett högt tempo. Och tack vare att man ständigt är aktiv och att rundorna går snabbt, så var det en strid ström av underhållning utöver det vanliga med spel som är av den avancerade typen, framförallt har spelet i likhet med storverk som Imperial lite dödtid och lyckas trots detta vara väldigt djupt.
Väldigt varmt rekommenderat även till sådana som inte normalt spelar krigsspel.
Skriven 2008-09-10 av: jakobrogert, betyg = 10
Måttligt imponerande
Efter att ha hört mycket gott om systerspelet Illuminati gav vi oss an Crime Lords i hopp om att det skulle påminna om Chaos Overlords (till PC). Spelmekaniken är lättlärd, men innehåller gott om specialregler vilka skrynklar pannan. Samtidigt finns där givetvis gott om möjligheter till just förhandling, varför man förmodligen skulle kunna påstå att det beror en del på vem man spelar det med - dock är det ju ej att jämföra i briljans med exempelvis Junta.
En visuell behandling som är rätt blek i jämförelse med någon som är bortskämd med fantasy flight games och days of wonders grafik drar ned betyget något.
Skriven 2007-04-25 av: jakobrogert, betyg = 5
Mästerverk
Imperial lyckas vara enkelt, snabbspelat, koncist och effektivt i sin simplicitet, innehålla tonvis med svåra beslut och mängder med diplomati.
Imperial har en snygg tematik med pompösa herrar i imponerande mustascher. Det följer med en stor mängd träpjäser (båtar och arméer i sex olika färger). Dessa är dock långt färre än i exempelvis Risk och vanligtvis kommer en nation inte ha mer än mellan 3 och 6 pjäser på planen, det blir alltså inga masskonflikter utan det bygger på rätt simpel strategi som gör sig extremt väl ihop med det extremt enkla stridssystemet - spelet använder inte tärningar eller tur alls (utom för att lotta ut länder i början av spelet).
Spelet kom vi igång med på ca 40 minuter och efter det var reglerna rätt lätta att följa. En väldigt positiv sak med spelet är att man hinner slåss om Europa på mellan 3-7 timmar, vilket i mina ögon är rätt snabbt för ett spel av den magnituden. Spelet har mycket att erbjuda för väldigt många spelomgångar utan att upprepa sig.
Imperial är en blandning mellan ett handelsspel, diplomacy/risk och någon slags vadslagning.
I spelet får man kontroll över en nation och behåller kontrollen över den så länge man förblir den som lånat mest pengar till landet (genom att köpa "bonds"). Beroende på hur spelaren sköter landet kan det gå upp i värde eller få sina stormaktsförutsättningar krossade, varpå bondsen har en dyster framtid.
Således får spelet ofta helt nya förutsättningar ett fåtal rundor in i partiet när exempelvis tyskland "köper" storbrittanien av någon annan spelare och plötsligt kontrollerar båda dessa nationer som tidigare låg i krig.
I slutspelet kan det också visa sig att alla spelarna tömmer sina stadskassor för att köpa in sig i vinnaren i hopp om god avkastning när spelet är slut.
Vinner gör inte heller den som erövrar mest, utan den som har köpt de gynnsammaste bondsen av de krigande nationerna och alltså är rikast. Många sådana moment vänder helt upp och ner på "erövringsspel" som diplomacy, risk, imperium och axis and allies.
Skriven 2007-08-31 av: jakobrogert, betyg = 10
Kanon
Avnjutes lämpligast med rom och cigarrer och gott sällskap. Faktum är att jag, sedan inköpet i höstas inte hunnit spela klart ett enda parti till slutet, men Junta är ett helt enormt spel i alla fall, då de elaka leenden vilka plötsligt klär spelarna då de inser hur spelmekanik och diplomati hänger samman förgyller spelkvällen på ett sätt som få andra spel kan. Tiden man lagt ner på att spela är långt ifrån förlorad för att man inte hann igenom högen med "foreign aid money".
De enda negativa punkterna jag skulle kunna belysa är att alla små markörer är lite väl billigt producerade. Spelet hade gärna fått ha mer rejäla pjäser. Reglerna är även lite onödigt tungt skrivna då det kan verka onödigt krångligt att ta sig igenom en första spelrunda - men efter den första revolutionen på Republica Los bananas har de allra flesta förstått inte bara mekaniken utan är i full färd med att bilda allianser och att försöka hugga sina kamrater i ryggen.
Rekommenderas varmt till såväl gourmetspelare som casual gamers.
Skriven 2007-01-04 av: jakobrogert
Mycket underhållande
Memoir 44 överaskar omedelbart med en enorm kvalité på plastgubbar, brädet, kort, manual. Allt är väldigt snyggt och välgjort.
Spelet är mycket lättlärt vilket är toppen då det underlättar när man skall snärja motståndare.
Som andra skrivit om spelet lämnar det en del taktik och strategi åt slumpen, men det gör inget då abstraktionen är effektiv, känns rättvis och oftast logisk. Slumpelementen upplevs ofta som en simulering av svårigheterna med att exempelvis få ut order till sina trupper i verkligheten.
Memoir 44 är uppbyggt kring scenarion och varje scenario byggs upp med ett antal komponenter (hexagonbrickor, plastpluttar såsom hedgehogs och sandbags samt en spelplan som antingen är grönbeklädd äng eller en kustremsa). Uppbyggnaden av varje scenario går snabbt (och är inte jämförbart med att exempelvis ställa i ordning Axis & Allies eller Attack!
Spelet är enkelt, men ger gott om utrymme för att få spela ut taktiska drag. Här är en finess med spelet också att man snabbt får feedback på hur man spelar då fördröjningen mellan att man planerar och det att planen kommer igång på spelplanen är liten. Jämför man med tyngre krigsspel tar det ofta timmar - vilket även det är en belönande upplevelse, jag poängterar dock att Memoir skiljer sig på ett uppfriskande sätt här.
Ytterligare en fördel för Memoir 44 är att det levereras med gott om scenarion, måttlig historisk anknytning och att ett parti ofta är över på under 40 minuter.
Kort sagt är det mycket av allt det goda från tyngre och större krigsspel extremt väl paketerat i ett vrålsnyggt och kompakt spel som lyckats otroligt väl med att simplifiera och abstrahera utan att förlora krigsspelskänslan eller vandra in på en fia-med-knuff-smiplicitet.
Att ha ett krigsspel för varje tillfälle är svårt, men Memoir 44 utgör ett bra komplement till samlingen med en sådan ambition i åtanke.
Skriven 2007-02-26 av: jakobrogert, betyg = 8
Sött!
Härligt uppfriskande och annorlunda tema på spelet som också har väldigt tilltalande visuell stil. Spelmekaniken är enkel att lära och ett föredöme i tydlighet - samtidigt som den kräver en diabolisk skärpa av spelarna då de måste planera sina drag i förväg.
I längden finns det kanske andra spel vars regler erbjuder ett större djup att utforska strategier i, men detta (om jag minns rätt, slumpbefriade spel) är som sagt, sött och väl värt en närmare titt om spelsamlingen behöver något mer snabbspelat och mysigt.
Skriven 2007-04-25 av: jakobrogert, betyg = 7
Koncist och knivigt handelsspel
Traders of Genoa har, liksom Caylus och Niagara, en väldigt säregen spelmekanism som särskiljer det från mängden.
I Traders börjar var och en av spelarna med lite pengar samt en handfull uppdrag, av varierande svårighetsgrad och motsvarande variation av belöning (vanligtvis i form av pengar, men också andra belöningar såsom strategisk influens på spelplanen). Målsättningen, att bli rikast genom att uföra uppdragen, är tydlig och man kan genast börja jaga sina uppdrag.
Boxen, pjäserna, reglerna och korten är snygga och tematiska vilket ger spelet en gedigen, snarare än plastig helhetskänsla.
Spelet fortlöper genom att spelarna turas om att kontrollera "Tornet", ett torn av fem träbitar. När det är din tur att styra tornet kan du gå fem steg i staden med tornet och för varje steg lämnar du en träbit.
När tornet går in i en byggnad (hamn, postkontor, gille etc) så kan uppdrag lösas där, eller så kan man köpa sig någon annan typ av fördel.
Den speciella mekanismen är, förutom det säregna tornet att spelaren som kontrollerar tornet, för varje steg kan förhandla med de andra spelarna om vart tornet skall gå och vem som skall få rätt att nyttja byggnaden som återfinns dit tornet är på väg. Detta leder till ständiga förhandlingar och pengar byter hela tiden ägare. Det krävs koncentration och ihärdigt fokus för att få tornet till de platser du behöver nå för att lösa dina uppdrag (exempelvis genom att leverera material såsom silke, eller leverera ett meddelande).
Detta fortlöper ett bestämt antal rundor och leder till ett spännande slutspel där spelarna räknar samman pengar och andra fördelar de gagnat sig under spelets gång.
Den annorlunda mekanismen kring tornet, de vanligt förekommande förhandlingarna och det frekventa utbytandet av pengar mot tjänster gör det här spelet till ett med mycket spelande och spelglädje i, varför det är varmt rekommenderat.
Speltiden och regelmängden passar även för att spela det med sällskaps- och familjespels-spelare vilket är en bonus.
Skriven 2007-11-29 av: jakobrogert, betyg = 9
Väldesignat Imperiebyggarspel
Reglerna, spelsystemet och utseendet på Warrior Knights: Allt är väldesignat. Warrior knights är som beskrivningen ovan nämner en kompott av vanliga komponenter från erövringsspel. Politik, Diplomati, Krig, Ekonomi och en smula religion bidrar alla till en helhet som är ett väldigt innehållsrikt spel som erbjuder tonvis med strategier.
En spelrunda tar lång tid, men ett parti behöver inte bli överdrivet långt utan tar oftast slut på en kväll när vi spelar det. Dessutom är tur-systemet väldigt smart uppdelat så att spelarna bara gör små drag åt gången (som att spela ett kort, köpa en armé, flytta en trupp etc) vilket gör att alla får vara med och göra något i princip hela tiden, istället för att behöva vänta 30 minuter på sin tur.
Varmt rekommenderat, men hör till de krävande spelen (dock ovanligt väl designat för att vara lättspelat), på grund av de många komponenterna.
Skriven 2007-08-31 av: jakobrogert, betyg = 9
Annorlunda och snitsigt
Innovativt stridssystem och tydliga, enkla regler vilka ger utrymme för tonvis med taktiska och strategiska utmaningar. Spelet är suverän kvällsunderhållning för fyra spelare och det är en frisk fläkt att få lagspela (Permanenta lag hör till ovanligheterna bland de spel jag äger.)
En av få episka krigsspel som man dessutom hinner spela klart på rimlig tid vilket tyder på ett polerat och väl balanserat spelsystem.
Skriven 2007-02-26 av: jakobrogert
Inte en bra abstraktion
Zombie-idén är jätterolig och det känns spännande att lägga upp spelet första gången, men det sätt på vilket spelsystemet fungerar återkallar inte riktigt zombiefilmskänslan. Inte heller ger spelet utrymme till speciellt mycket taktiska överläggningar vilket till slut bottnar i att man bara spelar på rätt mekaniskt till dess någon segrar.
I mina ögon har de (Twilight Creations) misslyckats med att få in tillräcklig spelarinteraktion och spänning (zombisarna är för ofarliga och straffet för att dö för lågt). Trots två inköpta expansioner känns inte heller spelet piffigare.
Zombies lyfter en aning om man är max antal spelare (och sjunker i betyg om man är två), men återigen saknas den där spänningen man väntar sig från en miljö där man är tvungen att konstant
fly undan odöda.
En av de mest positiva punkterna med spelet är definitivt spelkomponenternas visuella verkshöjd. Allt är mycket snyggt, enhetligt och tematiskt illustrerat. Vyn över staden som byggs upp medan man spelar är väldigt läcker och känns väldigt zombiefilm. Även Zombiesarna är en fröjd att placera ut.
Det bör också sägas att spelet tilltalar min kamrat som är något mer av en casual gamer våldsamt, medan min hunger efter taktik, spänning och interaktion med de andra spelarna lämnar mig, trots återspelbarheten och det annorlunda temat något missnöjd.
Skall man klassa spelet lutar Zombies egentligen åt att vara ett racinggame där spelarna tävlar om att nå först till ett rumsligt mål eller ett poängmål.
Skriven 2007-02-26 av: jakobrogert
Om du har några frågor eller funderingar är det bara att höra av dig till oss.
E-post: info@worldofboardgames.comOrdrar med varor vi har i lager, och som kommer in innan 12:00 på vardagar, skickas normalt samma dag och har sedan en leveranstid på 1-3 dagar.
Fraktkostnaden är 49 kr med Schenker - Ombud, 75 kr med Postnord - Ombud och 175 kr för hemleverans med Postnord. Företagspaket kostar 99 kr. Du ser din fraktkostnad när du går till kassan. Vid beställningar för minst 2000 kr ger vi fri frakt, gäller dock endast Schenker - Ombud och för privatpersoner.