Jag gillar inte tärningar
Det är en av anledningarna till varför jag gillar A Game of Thrones så mycket. Stridssystemet påminner om en förenklad version av Diplomacy där man har valt att lägga till kort och markörer istället för att förlita sig på sina grannars välvilja. Reglerna är enkla och spelet tillhör de mer snabbaspelade i min samling. Turordningen är bestämd vid spelets början men kan ändra sig ett flertal gånger under spelets gång.
Varje spelare börjar med en lite styrka trupper vilket de bör vara försiktiga med. Man får nämligen inte rekrytera nya hur som helst utan endast när vissa kort dyker upp. En spelare som expanderar för snabbt tidigt i spelet kommer få svårt att försvara sina områden om han inte får möjlighet att rekrytera nya.
I Expansinen tillkommer ytterligare ett par regler vilka förbättrar spelet avsevärt vilket gör att man bör köpa A Game of Thrones med Expansionen bara för att få tillgång till de nya reglerna. Att man får med ytterligare ett lag får man se som en bonus.
Skriven 2005-07-04 av: sardukar, betyg = 7
Kommer du ihåg...
det där spelet som vi spelade för tre år sen hemma hos paret med de röda gardinerna? Dom hade en hund vars namn var detsamma som en filmtitel. Det är den filmens namn jag söker...
Så kan det låta när man spelar Alias om man inte vill riskera att motståndarlaget gissar rätt. Alias är ett underhållande sällskapsspel där det ofta gäller att på kort tid som möjligt beskriva ett ord, men det finns även moment där moståndarlaget får gissa de med och det är då som ovanstående förklaring kommer in då man inte vill ge bort poängen.
För att den här typen av spel inte ska få långvariga effekter som resulterar i att man får sova på soffan är det ofta bäst att spela mot sin partner istället för med. Det ger en dessutom något att skylla på om man skulle förlora.
Skriven 2005-08-26 av: sardukar, betyg = 7
Livet i en bananrepublik
Oavsett om du vill döda kommunister i djungeln, leda folkets revolution mot kapitalismen, odla ekologiskt knark eller försöka bygga ett fungerande civilsamhälle så har Andean Abyss något att erbjuda just dig.
Andean Abyss är det första COIN-spelet i serien vilket gör att spelare av de senare spelen snabbt känner igen sig på mekaniken. De fantastiska flödesschemana finns med samt en spännande handlingar.
Trots att de fyra sidorna skiljer sig markant i styrkeförhållanden, ekonomi och handlingskraft är spelet läskigt välbalanserat vilket bör ge flera goda spelstunder.
Skriven 2020-01-09 av: sardukar
Ett halvt spel för halva priset
Jag stod länge och valde mellan Attack! och Axis & Allies. A&A kändes som det säkra valet men Attack! hade något extra som fick det att kännas nytt och spännande. Jag valde Attack!
Attack! var en stor besvikelse. Kartan känns trasig när man ser sjöleder som försvinner över kanten på kartan. Haven är indelade i ett flertal olika områden och zoner men då det inte finns några figurer för skeppen känns det som att de saknar betydelse. Det finns en mängd olika handlingar som man kan göra men man får bara göra tre sammanlagt per runda. Det gör att de flesta väljer att spela kort, bygga trupper och anfalla. De resterande handlingarna används sällan eller aldrig.
Attack! bör inte ses som ett komplett spel utan istället som en sätt att köpa något på avbetelning med leverans efter varje betalning. Med expansionen får man ytterligare en planhalva, figurer för flottorna och avancerade regler vilket gör spelet 1000 ggr bättre. I sin orginalform påminner spelet mest om en variant av Risk.
Skriven 2005-09-28 av: sardukar, betyg = 5
Helt ok, men inte som A&A
Axis & Allies: D-day har väldigt lite gemensamt med orginalspelet vilket gör att det lätt blir en besvikelse för den game A&A-spelaren. Lyckligtvis gör dessa egenheter att spelet istället lockar fram en egen publik som gillar det precis som det är. Spelet är kraftigt förenklat då man inte längre behöver fokuesra på ekonomi och nya fabriker utan istället kan koncentrera sig på krigandet.
D-day går att spela på mindre än två timmar och rundorna får förvånasvärt snabbt. Det är lätt att dra paraller till Memoir 44 då båda spelen använder sig av kort om än på olika sätt. D-day kan dock vara lättare att lära sig då det inte finns lika många undantagsreglre där.
Jag rekomenderar D-day för de som vill ha ett enkelt spel med krigstema och massor av tärningsslag.
Skriven 2006-04-10 av: sardukar, betyg = 6
Mindre, bättre och svårare
Axis & Allies: Europe bjuder på många överraskningar jämfört med orginalet. Kartan är mindre, enheterna fler och konvojer och annat kul har dykt upp vilket bjuder på mängder med möjligheter och taktiker. Det finns dock ett par saker som känns en aning sorgliga. I och med att Japan inte längre finns med är det bara en axis-spelare som ensam ska möta upp till tre allierade. Det gör att det inte finns någon som kan hjälpa Tysken med de svåra besluten vilket gör att varje misstag kommer kännas tre gånger så mycket. Att de allierade endast har en fiende att tänka på gör det lättare för dem att bestämma vad de ska lägga sina resurser på och de behöver inte bråka med britten då han bygger fabriker i Australien, Sydafrika eller i Indien. Fienden är ensam och omringad - På honom!
För att Tysken inte ska bli överkörd på en gång gäller det att utforska de nya möjligheterna i A&A:Europe som konvojräder och kontroll av mellanöstern. Två nya element som ger lite extra krydda i spelet.
Skriven 2005-08-01 av: sardukar, betyg = 7
Vinna är inte allt, men nästan
Detta är ytterliga en av de varianter på Axis & Allies som dök upp för ett par år sedan och som erbjuder något nytt. I denna version utspelar sig kriget på den östra delen av världen och man märker snabbt att det finns en mängd nya faktorer att ta ställning till. Istället för att spela tills den ena parten är utplånade är det istället poäng som avgör. Japanen får ett visst antal poäng per runda beroende på hur många (och vilka) områden han kontrollerar och de allierades uppgift är att hindra honom från att komma upp i ett visst antal poäng. Detta skapar en tidspress vilket resulterar i att en mängd obekväma beslut måste tas och varje förflyttnig måste planläggas extra noga så att man ser vad det kommer att ha för konsekvenser om ett par rundor. Om de allierade gör ett försök att anfalla det japanska fastlandet kommer de få en otrevli överrasknig - Japan har nämligen tillgång till Kamikaze-piloter vika tappert offrar sina liv för att sänka amerikanska stridsfartyg.
Skriven 2005-08-01 av: sardukar, betyg = 8
En klassiker i ny form
Många är vi som suttit uppe på nätterna och kämpat med gamla Axis and Allies bara för att se hur jänkaren våndas över att han inte vet vad han ska göra med alla sin pengar som på något sätt aldrig tycks räcka till, eller ryssen som desperat försöker hålla tillbaka de oändliga tyska horderna och britterna som startar A, B och C-dagen innan jänkaren tar sig till Europa.
Gamla Axis har nu (äntligen) fått sig en ansiktslyftning och några av nyheterna är destroyers och Artillery som man tidigare sett i Europe och Pacific. Nästa sak man lägger märke till är att kartan ser annorlunda ut och att det verkar finnas 12 huvustäder istället för de vanliga 5. En snabb koll på reglerna visar att det finns nya victory conditions vilket gör att man själv kan variera längden på spelet. Ett snabbt parti kan ta slut redan i första rundan om man inte är försiktig medan de långa kan hålla på i flera dagar.
Axis har enbart förändrats till det bättre och kommer snart ses på ett spelbord nära dig
Skriven 2005-07-04 av: sardukar, betyg = 7
Gammal är äldst!
Backgammon sägs vara världens äldsta spel och då vi alla vet att det var bättre förr förstår vi att det här spelet måste vara någon särskilt.
Spelkonceptet är enkelt: Du har en massa markörer utspridda över spelplanen. Ditt mål är att få hem dem inna moståndaren har fått hem sina! Flytta dem i grupper om två eller fler för att undvika mobbing och överfall längs vägen.
Reglerna är enkla att lära sig vilket gör att man snabbt kan ragga upp en motståndare i hotellbaren under semestern och sen spela ett parti eller två. Spelet tar väldigt lite plats vilket gör det exemplariskt för resan då det tom får plats på matbrickan.
Skriven 2005-08-24 av: sardukar, betyg = 9
En nål i en höstack
Riktgit så illla är det inte men när båda spelarna är inne på sin sista båt är spänningen olidlig. Det finns klara fördelar med att spela detta spel p riktigt jämfört med på datorn då det går att bluffa och lura sin moståndare genom att låtsas att man har ett dåligt pokernansikte.
Spelet har sin charm och är stundvis riktgit kul men det är inget som man använder sig av för att styra upp en spelkväll. Se istället spelet som något trevligt och enkelt som man kan ha med sig på resan och som nästan alla kan vilket gör att tillgången på motståndare är oändlig.
Skriven 2005-09-13 av: sardukar, betyg = 6
Inte bara för vegetarianer
det finns många sorters böner men de i Bohnanza har mer attityd än de flesta. Spelet är svårare än man tror då det innehåller krävande förhandlingar, svåra beslut om vad man ska samla på (odla) och deprimerande stunder då man hela ens arbete försvinner ner i slasken.
Bohnanaza är enkelt, kul och FKS (flickvänskompatibelt spel).
Skriven 2005-08-23 av: sardukar, betyg = 7
Ett ovanligt charmigt spel
Bridges of Shangri-La har fänglsat mig med sin enkelhet och helt geniala spelsystem. Speltiden är under 60 minuter och det går att förklara reglerna på fem till tio minuter på ett sådant sätt att även de mest oerfarna spelarna förstår dem. Taktiken däremot är mycket svårare att lära sig - precis som det ska vara.
Varje spelare har tillgång till 42 brickor som representerar deras representanter i de sju olika lärorna. En representant från varje lära placeras ut i någon av de många byarna. Man får som mest placera ut två mästare i en och samma by vid spelets början. När de första sju är på plats börjar spelet på riktigt.
Det finns tre olika sorters handlingar som man kan utföra.
1. Placera ut en ny mästare - För att göra detta krävs att du redan har en mästare i den by där du vill placera ut en ny samt att det inte finns någon av den läran där redan.
2. Placera ut lärjungar - Med denna handling får man placera ut två lärjungar hos två valfria mästare (mästarna behöver inte vara i samma by). En mästare får inte ha fler än en lärjunge åt gången.
3. Påbörja "journey of the students" - Med denna handling skickar man iväg alla lärjungar från en by, även de andra spelarnas, till någon av de intilliggande byarna. När lärjungarna passerar en bro tas den bort från spelplanen. Väl framme i den nya byn kommer lärjungarna att fylla ut de lediga mästarplatser som finns, ersätta de gamla mästarna, bli lärjunge hos en ny mästare av samma skola eller bli bortskickade.
I och med att spelet går kommer byarna att bli isolerade när broarna rivs. När alla broar till en by har rivits får man inte längre placera ut mästare eller lärjungar i den staden. Spelet är slut när alla broar utom en har rivits och vinnaren är då den spelare som har flest mästare ute på planen.
Skriven 2006-09-26 av: sardukar, betyg = 8
Ett enkelt spel med stort djup
Cape horn speglar den mest spännande etappen av en segeltävling mellan New York och San Fransisco som gick av stapeln år 1853. De 3-5 spelarna har varsitt clipperskepp som de ska försöka lotsa runt Kap horn på bäst möjliga sätt innan de fortsätter norrut.
Min första tanke när jag öppnade boxen var "Carcassonne" då spelet använder sig mängder med små brickor. Där slutar dock liknelserna då brickorna visar vindriktning och styrka och läggs ut vända åt ett visst håll beroende på vilken zon man befinner sig i (det finns tre zoner). Man kan dels placera ut brickorna så att de ska gynna en själv men även använde dem för att förstöra för de andra, något som är betydligt roligare ;)
Vindbrickorna måste lägga ut intill en redan utlagd bricka. De fem startpositioneran räknas som brickor vilket gör att det finns flera sätt att börja på. Förflyttning sker från den bricka man står på till en utplacerad bricka. Man får färdas över rutor där det saknas brickor så länge man inte stannar där.
Skriven 2006-01-13 av: sardukar, betyg = 7
Va? Vann jag!?
China är baserat på spelet Web of Power och använder sig av samma geniala system som där. Vissa regler har ändrats men bara till Chinas fördel. Spelet är lätt att lära sig och går att spela på lite mer än en timme. Mindre om man spelat det tidigare.
China är ett spel med ett så pass invecklat poängsättningssystem att det är svårt att förstå vem som kommer vinna ända fram till slutet. Om en spelare satsar på att plocka poäng snabbt genom att bygga mängder av hus i de olika provinserna gör han det samtidigt mycket svårare att planera placerandet av ens sändebud som placeras ut i de olika provinserna.
Det finns nio olika provinser med plats för fyra till åtta hus i varje. Husen i en provins begränsar antalet sändebud som kan vara där men inte på det sätt som man först tror. Den spelare som har byggt flest hus är den som sätter gränsen för hur många sändebud som varje spelare kan skicka dit, det sammanlagda antalet hus spelar ingen roll i det sammanhanget.
Sändebuden är ofta det som ger de stora poängen men det är svårt och mödosamt att få ta del av dem då man måste vara den spelare som har flest sändebud i två intilligande provinser för att få några. Det hela hade varit mycket lättare om man haft fler sändebud och obegränsat med tid men då skulle hela charmen med spelet försvinna på en gång.
China är kortbaserat och det är korten som styr var man göra sina handlingar. När man gått genom kortleken två gånger är spelet slut och man summerar ihop poängen för alla spelare.
Skriven 2006-09-26 av: sardukar, betyg = 9
När betjänten är oskyldig
får man en deckargåta att bita i. Herren i huset har blivit mördad och alla däri är misstänkte för mordet. Polisen behöver förståss inte blandas in i det här då husets övriga ockupanter är hobbeydetektivet. Man börjar men ett par ledtrådar och springer sen runt i huset för att samla på sig fler genom att anklaga folk och tvinga dem att rentvå sig. Ett moraliskt problem kan dock uppstå när alla bevis börjar peka på en själv. Det verkar som att alla misstänkta har drabbats av en kortvarig minnesförlust vilket gär att man även måste räkna in sig själv bland de misstänkta.
Ett enkelt och småklurigt spel för 3-6 spelare som spelas på under en timme. Ett bra familjespel där man får tänka till för att inte avslöja för mycket när man anklagar någon då någon av de andra kan försöka ta åt sig äran för att ha knäckt nöten.
De som känner Cluedo är för enkelt eller enformigt bör istället testa Mystery of the Abbey.
Skriven 2005-08-24 av: sardukar, betyg = 6
Det var bättre förr
Det är lätt att tro det med tanke på att det här spelet är från 1969... Det har släppts i många olika utföranden men reglerna och kartan har inte ändrats. Systemet är enkelt, genialiskt och helt tärningslöst.
Genom att förhandla med de övriga spelarna försöker men dela upp kontinenten mellan sig. Då världen är alldeles för liten för att alla ska få plats krävs mycket list och en hel del ljugande (läs: diplomati).
Spelet tar ofta 12 eller fler timmar att spela vilket kan avskräcka många spelare, men om man lyckas få ihop en engagerad spelgrupp har man många spännande timmar framför sig.
Skriven 2005-06-28 av: sardukar, betyg = 10
Världens mest missbrukade spel
Vem kan motstå lockelsen av att stpapla upp dominobrickor på rad för att flera timmar senare se hur välter omkull varandra? Känslan är oslagbar verket kallas för dominoeffekten. Tyvärr är det inte tänkt att brickorna ska användas på det sättet.
Domino är ett slags pusselspel där man man snällt lägger ut sina brickor (de får INTE stå på högkant) på ett bord jämte en anna bricka som har lika många prickar på sin ena sida som man själv har på ena sidan av den bricka man vill lägga. Så fortsätter man sen tills det inte går längre.
Domino är en tidlös klassiker precis som Backgammon, othello och schack vilket gör att man bör lära sig detta trevliga lilla spel så att man inte missar ett speltillfälle när man är ute och reser. Spelas vanligtvis i varmare klimat men vädret har ingen påverkan på spelet i sig.
Skriven 2005-09-14 av: sardukar, betyg = 7
Krig blir inte bättre än så här
Europe Engulfed måste anses vara ett av de mer genomtänkta spelen genom tiderna då det innehåller strategi på så många olika plan. Reglerna är förvånansvärt enkla och blocksystemets fog of war får en att börja kallsvettas då man försöker besluta sig för om man ska anfalla eller stärka sina försvarspositioner.
Spelet kommer med ett flertal scenarion där det längsta tar lite mer än en helg att ta sig genom om man räknar med tiden för grubblande och skrikande på trupperna när de dör.
De kortare scenariona kan spelas på en kväll och är väldigt underhållande och krävande. Man lär sig snabbt vikten av att kombinera olika vapenslag samt att försöka lura fienden att ens enheter är starkare än vad de egentligen är. Den berömdara tyska östfrontstaktiken där man låter fienden bryta genom på ett ställe bara för att sen kunna omringa honom och anfalla från alla håll samtidigt fungerar väldigt bra och har en stark psykologisk effekt på ens motståndare.
Skriven 2005-07-05 av: sardukar, betyg = 10
Trevligt litet spel för två
Fjords toppar min lista över spel för två spelare för tillfället. Det är enkelt, lätt att lära sig, roligt, fullt med olika strategier samt väldigt kul. Priset är klart överkomligt och komponenterna är av hög kvalité.
Spelet är indelat i tre rundor och varje runda i två faser. Under första fasen placerar man ut brickor, precis som i Carcassonne, och om man vill placerar man även ut en av sin fyra farmar. När alla brickor är utplacerade är det dags för fälten. Precis som i Trough the Dessert kan man stänga av områden för sin motståndare för att på så sätt få mer själv.
Det finns tre typer av terräng i Fjords. åkermark, berg och vatten. Vid spelet början ligger det tre startbrickor på bordet. Brickorna är hexagonala och man får endast placera ut brickor om de kan ligga kant i kant med två eller fler andra brickor.
Skriven 2005-12-30 av: sardukar, betyg = 8
Mystiskt, spännande och roligt
Fury of Dracula är ett trevlig spel där man på ett enkelt sätt löst problemet med att låta en pjäs förflytta sig dolt utan att frestas med att fuska. Spelet påminner lite om Shadows over Camelot då varje spelare har någon specialförmåga som gör att han är extra bra på något. Det finns även en lek med event cards där man inte i förväg vet om kortet i fråga är bra eller dåligt. Korten kan vara riktigt brutala och innebära fruktansvärd smärta eller hjälp från allierade. Den enklaste boten mot ett dåligt kort är dock att dra ytterligare ett vilket kan vara både bra och dåligt...
Dracula förflyttar sig alltid dolt och endast ett steg i taget. Dracula rör sig nästan uteslutande till fots men kan välja att förflytta sig via båt, detta märks dock då förflyttningskorten för sjözoner skiljer sig från dem för land. FÖrutom det så förlorar Dracula dessutom viktiga livspoäng när han vistas på sjön vilket gör att sådana resor bör undvikas.
De övriga spelarna går, åker tåg eller båt mellan Europas många städer i jakt efter spår av Dracula. Ibland hamnar de i en stad där Dracula har varit och får då en ledtråd om vart han kan vara på väg. Olyckligtvis för hjältarna så lämnar Dracula gärna en hel del medhjälpare efter sig för att försvåra jakten genom att angripa eventuella förföljare.
Spelarna har sex dagar på sig att hitta och förgöra dracula, efter det blir han för stark vilket innebär att han vunnit spelet.
Skriven 2007-03-25 av: sardukar, betyg = 7
En trevlig uppgradering
A game of Thrones återupplivade de tärningsfria spelen när det kom och med A clash of Kings försöker de få grepp om den annars så tärningsfixerade spelvärlden. House Martells intåg i spelet öppnar en ny front och ändrar kartan i söder vilket sätter Baratheon i en svår sits där han är ensam på högerkanten. Tyrell tvingas norrut istället för åt öster vilket förvandlar Westeros till ett rörigt slagfält där inga gränser är säkra någon längre tid. Led ditt hus till seger och bestig tronen som kung av Westeros.
Skriven 2005-08-23 av: sardukar, betyg = 8
Diplomacy for Dummies
Ett spel som går ut på att man förskingrar pengar från statskassan, lura sina kamrater och förhoppningsvis lyckas hålla sig kvar vid makten ytterligare ett år måste vara bra och lycklgvis är Junta det också.
Många jämför det gärna med Diplomacy då det är mycket diplomatiska förhandlingar i spelet (Läs: man ljuger för varandra) och man försöker hålla sig vän med alla samtidigt som man försöker dra ner på mutorna och öka den egna vinsten. Tyvärr ogilllas besparingarna av övriga spelare vilket lätt leder till att flottan riktar sin sina kanoner mot presidenpaltset och spränger bort det som stör dem. Om man lyckas hålla dem glada riskerar man istället att råka ut för arméns härjningar när pansarvagnarna parkerar på gården ovanför ens flyktbil. Spelet är inte lätt med andra ord men väldigt kul och utmanande.
Skriven 2006-03-14 av: sardukar, betyg = 8
Bara bacon
Jag skulle vilja träffa personen som kom på detta märkliga spel då jag inte förstår hur en vanlig människa kan börja leka med idén att börja kasta grisar för att se hur de landar.
Kasta gris är en enklare variant av Yatzy där man använder sig av två tärningar iställt för fem och där tärningarna i fråga endast har en prick, fyra ben, två öron, ett tryne och en knorr. På grund av den märkliga formen blir det något svårare att utläsa resultaten men med hjälp av den illustrerade manualen lär man sig snabbt vad de olika ställningarna betyder.
Skriven 2005-09-14 av: sardukar, betyg = 5
En blandning av Bridge och Poker
För de som inte behärskar det kinesiska skriftspråket kan det vara svårt att komma igång med detta trevliga spel men det är värt besväret. Pokerspelaren som tröttnat på kort finner här något som är minst lika spännande och samtidigt sällskapligt. Reglerna är okomplicerade och bra men det brukar vara lättare att lära sig av någon annan.
Leta upp ett par glada entusiaster och låt blocken stå för underhållningen.
Skriven 2005-08-19 av: sardukar, betyg = 7
Kodknäckning för nybörjare
Att lista ut var storasystern har för kod kombination till sin dagbok är inte något att skryta med då man oftast har gått om tid på sig att testa alla de 1000 olika kombinationerna men här är är det andra regler som gäller.
På ett begränsat antal försök gäller det att klura vilka färger som moståndaren har satt upp och i vilken ordning. Möjligheterna tycks vara obegränsade men man får ledtrådar allt eftersom man närmar sig sitt mål. Frustrationen och spänningen liknar den man kan uppleva när man tittar på poker på tv och vet vad spelarna har för kort. Som kodknäckare finns det inget värre en leende motståndare och som skapare av nyckeln finns det inget som är jobbigare än när ens moståndare i ett tidigt skede hittar rätt färger fast i fel ordning.
Mastermind är ett kul ock enkelt spel som passar alla som tagit sig genom första läsåret i skolan.
Skriven 2005-08-24 av: sardukar, betyg = 8
Så det kan bli
Det här är inget krigsspel ur den vanliga bemärkelsen då den ända krigsspelsaktiga aspekten gäller ordergivningen. Det finns tre sektor som ens trupper måste storma fram längs men de flesta korten låter en endast göra förflyttningar i en av dem. Det kan vara väldigt frustrerande när man precis brytit genom fiendens linjer på vänsterflanken och plötsligt inser att man inte kan följa upp anfallet då man saknar rätt typ av kort. Jag antar att de fåtal trupper som tog sig genom linjerna är trötta efter allt springande eller känner att de behöver en stund på sig för att fylla igen de farligt stora luckorna som dykt upp i leden.
Spelet består av ett antal olika scenarion och man kan själv välja i vilken ornding man vill spela dem. Reglerna föreslår att man spelar varje scenario två gånger och byter sida efter varje omgång för att på så sätt balansera spelet men det är inget måste. Den angivna speltiden gäller per scenario så om man vill har man sysselsättning för en hel helg.
Skriven 2005-07-04 av: sardukar, betyg = 7
Tydlig uppgradering
I denna expansion tar Memoir '44 kriget till östfronten där vi stöter på Commisarer, Krypskyttar och och kavalleri. De ryska figurerna är riktigt fina och är ett bra komplement till de övriga.
Uppdragen är roliga, nyskapande och krävande då de nya ryska enheterna tvingar spelarna på båda sidor att tänka till. Förekomsten av minor komplicerar det hela ytterligare och innan man vet ordet av det så blir man stormad av en hord av T-34.
Denna expansion bör uppskattas av alla som gillar orginalet samt de som tyckt att spelet saknat det där lilla extra som skiljer sidorna åt.
Skriven 2006-01-13 av: sardukar, betyg = 7
Mer av det goda och lite till
Variationen av terräng har större betydelse än man först tror. Med denna expansion får man byggnader och terräng som är anpassade efter de områden där slagen utspelar sig. De afrikanska byarna gör sig betydligt bättre i Afrika än vad de franska städerna gör t ex.
Skriven 2006-01-13 av: sardukar, betyg = 8
För de kräsna spelarna
Det är tillbehör som detta som bevisar att brädpspelare har en konstnärlig sida. Varför skulle man annars lägga pengar på något som man redan har?
Den dubbelsida spelplanen är av samma goda kvalité som den som följer med grundboxen men skiljer sig åt på det sätt att det är öken- och vinterlandskap. Jag vet inte varför, men Ryssarna vinner betydligt oftare med detta bräde än vad de gör om de spelar med det andra.
Skriven 2006-01-13 av: sardukar, betyg = 8
Ett logiskt och roligt spel
Mr. Jack är något så märkligt som ett spel med oberoende pjäser. Varje runda består av fyra faser där spelarna turas om att flytta figurerna på planen genom i ordningen 1 - 2 - 2 - 1 eller 2 - 1 - 1 - 2. Endast den ena spelaren vet vilken av pjäserna som är tjuven och han försöker få den att lämna planen innan den andra har klurat ut vem det är samt avslöjat honom. Till en början är alla misstänkta så det går inte att favorisera någon. Efter varje runda måste den spelaren som vet vem tjuven är ge enkel ledtråd genom att berätta om tjuven kan bli sedd (står under en lampa eller bredvid en annan pjäs) eller om han är dold. Om tjuven t ex kan bli sedd utesluts övriga pjäser genast från listan över misstänkta. Allt eftersom listan med misstänka krymper blir det lättare att ringa in tjuven, men han får dessutom lättare att lämna stan genom en av fyra utgångarna då fler och fler hinder försvinner efter varje runda. Det gäller att hålla koll på alla misstänkta hela tiden för att sen sprniga fram och ta tjuven innan han smiter.
Reglerna är förvånansvärt lätta att lära sig och speltiden kort. Mr. Jack är ett utmärkt spel att börja spelkvällen med då man snabbt kommer i stämning och blir redo för mer.
Skriven 2007-10-25 av: sardukar, betyg = 8
Höjden av förnedring...
Måste vara när man sparkar upp en dörr och där finner en krukväxt, anfaller den, märker att den har kompisar (som har så fruktansvärda namn att det inte får plats någon bild på kortet) ber om hjälp, får den i utbyte mot något värdefullt, märker att det dyker upp fler kompisar till krukväxten, tar fram sin heliga handgranat för att jämna ut oddsen, upptäcker att krukväxten med kompisar går på roliga piller vilket gör dem tio gånger starkare, inser att man måste fly, misslyckas och blir söndertrampad av någon krukväxtens hemska kompisar.
Det roliga med Munckin är att ovanstående scenario uppstår nästan hela tiden. Spelet är lätt att lära sig och blir roligare ju fler man är. Ta aldrig hjälp av alver, hjälp aldrig en cleric och se till att plåga de andra så mycket ni kan. Om ni följer de enkla reglerna har ni ett ett kul parti framför er
Skriven 2005-08-23 av: sardukar, betyg = 6
Mer av det goda
unnatural Axe är en trevligt liten expansion som bjuder på en mängd nya monster, vapen och raser. Aldrig tidigare har man sett så många half orc, half halflings (quarterlings?) som är cleric/thief och som springer runt och saboterar för alla andra. Hysterin är ett faktum och spelglädjen ökar med en nivå samtidigt risken för att man av misstag frammanar en demon ökar avsevärt när man förbannar sina motståndare då de förstör ens planer.
Skriven 2005-09-29 av: sardukar, betyg = 7
Och mördaren är...
Det första man börjar tänka på när man läser om det här spelet är hur mycket det påminner om Cluedo. Det finns en byggnad med mängder av rum, en lång lista med misstänkta samt mängder av kort med ledtrådar. Där slutar dock likheterna. mystery of The Abbey är ett roligt och snabbspelat spel liksom de flesta titlarna från Days of Wonder och på ett enkelt sätt lyckades hålla spänningen vid liv genom hela spelet. Bara en så enkel sak som att man inte behöver avslöja sina ledtrådar för de andra spelarna kan vara väldigt kul och de ledtrådar man ger är inte lika avslöjande som i Cluedo. En ledtråd kan vara i formen av personen du söker är tjock, eller personen du söker har skägg osv. Det finns väldigt många misstänkte vilket gör att det tar ett bra tag innan man har uteslutit alla oskyldiga.
Perfekt spel att ta fram efter middagen och underhålla sina gäster med.
Skriven 2005-07-04 av: sardukar, betyg = 7
Ett trevligt blipspel
Jag undviker oftast blipspel då regelböckerna är tjockare än en telefonkatalog, spelplanen är större än den största öppna ytan i min lägenhet och mängden markörer fler än antalet "likes" som genereras på Facebook en bra dag. No retreat är dock inget vanligt blipspel utan har en välskriven regelbok på 20 sidor, ett bräde som får plats på ett köksbord i en studentlägenhet och färre markörer än vad jag har knappar på mitt tangentbord.
Spelmekanismen är väldigt enkel.
Släng överskott av kort Dra nya kort flytta enheter anfall se vad som händer.
Korten är en trevlig slumpgenerator då de kan göra allt från att ändra vädret till ge någon enhet en extra knuff i rätt riktning.
Styrkeförhållandena är intressanta de med då tysken börjar med ett stort övertag men saknar bra transportmöjligheter och har svårt att få fram förstärkningar. Ryssen har till synes outtömliga resurser och kan snabbt ersätta sina förluster, men kvalitén på trupperna är inledningsvis så pass dålig att de mest agerar farthinder. Vädret är något som gynnar ryssen något extremt och den första vintern ställer till det för tyskarna då förflyttningen begränsas och ryssarna blir bättre på att försvara sig.
Allt eftersom tiden går blir ryssarna bättre och den tyska offensiven avtar för att sen övergå till en full reträtt. Helt plötsligt har rollerna kastats om tysken måste försvara sina erövrade områden mot den nu överlägsna fienden.
Spelet är charmigt och utmanande och kommer definitivt att spelas många gånger.
Skriven 2013-04-28 av: sardukar
Flickvänskompatibelt spel
På en särskild hylla i mitt spelskåp förvarar jag spel som går att spela med min flickvän. Det här är det senaste i samligen och passar bra då det går snabbt att lära sig, inte har en massa specialregler och undantag samt går att spela på ca en timme.
Bygg många små pyramider eller satsa på att bygga en stor som kan överglänsa de andras samlade skapelser. Genom att stjäla från sina motspelares byggen kommer man få många glada skratt samt se några helt obesrivliga ansiktsuttryck. Spelet är väldigt litet och kräver inte allt för stor plats vilket gör det lämpligt att ha med sig på resor för den som gillar sånt.
Skriven 2005-08-01 av: sardukar, betyg = 7
Power to the people!
Det är faktiskt det som Power grid handlar om. Bygg hus i städerna och investera sen i kraftverk för att försörja dem. Välj mellan kol, olja, kärnbränsle och vind som energikällor och se sen hur ditt elimperium växer.
Power grid är lätt att lära sig och bjuder på mycket spänning. Bara kartan i sig är en anledning att köpa detta underbara spel då den är väldetaljerad, av bra kvalité samt dubblesidig! På ena sidan hittar men en karta över USA (den lätta sidan) och på den andra hittar man Tyskland (svåra sidan).
Turordningen varierar beroende på ställningen. Nya kraftverk köps via auktion och den som ligger sist får köpa bränsle först. Priset på bränse stiger hela tiden vilket gör att man vill variera sig. Bränsle av en viss typ kan även ta slut vilket kan kännas riktigt hårt. Räkna med en timmes speltid per spelare i början. Allt eftersom folk lär sig spelet kortas tiden ner avsevärt.
Skriven 2005-08-24 av: sardukar, betyg = 8
Mitt första krigsspel
Risk är ofta det krigsspel som drar in folk i brädspelsträsket. Reglerna är enkla och målet lockande. Samla dina trupper och ge dig ut för att ta över världen!
Spelet fungerar bra som medlare mellan generationsklyftorna när man försöker få någon från den yngre generationen att se charmen med brädspel - och det fungerar. Placera ut dina trupper, rulla tärningen och vänta på förstärkningar. Det blir inte mycket lättare än så.
Tyvärr tröttnar man snabbt på spelets enkelhet och tärningsrullande vilket gör att man söker sig till något mer avancerat. Attack! och Axis & Allies kan vara en bra fortsättning om man inte föredrar det fredligare spåret.
Skriven 2005-08-26 av: sardukar, betyg = 5
Höger, vänster och sen... Nej!!!
Roborally påminner lite om första gången man satte sig bakom ratten för att övningsköra i pappas nya bil. Ända skillnaden här är att pappa kommer skjuta och bränna dig om du kör fel. Har du riktigt otur kommer han kasta ut dig i rymden.
Spelet är kortdrivet och med hjälp av dina kort ska du styra din robot genom banan framför dig. Planlösningen är ofta rätt enkel, men hål, fällor, rullband och de andra robotorna gör det hela svårare än man först kan tro. Lägg till tidspress, en dålig hand och din egen tävlingsinstinkt så får du en upplevelse som kan jämföras med den nervkittlande känslan av att kissa på ett strömförande staket (Varning: Sker på egen risk).
RoboRally spelas snabbt och är fyllt med skadeglädje vilket gör det till en bra start på kvällen.
Skriven 2005-08-16 av: sardukar, betyg = 9
Får får får
Om du tillhör den grupp av människor som brukar räkna får för att somna på kvällarna bör du genast glömma alla tankar på spela detta spel. Spelet är beropendeframkallande och får är en viktig komponent vilket gör att du aldrig mer kommer kunna sett ett får, bomull eller ett moln utan att genast börja tänka på Settlers.
Spelet har en enkel spelmekanism och den som först uppnår ett visst antal poäng vinner. För att få poäng kan du bygga hus och vägar samt samla ihop soldater till en symbolisk armé. För att kunna bygga allt detta behöver du dessvärre en hel del resurser varav en visar sig vara just får.
Tack vare sin enkelhet och genialitet är det ett spel som kan spelas när som helst och där även de nyaste spelarna har en chans att vinna. De mer erfarna (och fårbereoende) spelarna skaffar sig någon av de många expansionerna för att få lite mer komplexitet.
Jag tycker att Settlers of Catan är ett helt ok spel och skulle spela det oftare om det inte vore för alla får...
Skriven 2005-08-26 av: sardukar, betyg = 6
Vinna är inte allt sägs det...
... och det här spelet stöder den teorion då jag fortfarande efter fyra spelade partier inte lyckats vinna. Spelarna ska genom sammarbete försöka vinna mot själva spelet, något som är svårare än vad det först låter. Varje runda måste varje spelare nämligen välja att göra en av tre onda handlingar innan han får göra något bra. Det gör att man snabbt känner hur stressen stiger under spelets gång. För att göra saken mer komplicerade kan det finnas en förädare bland riddarna som försöker motarbeta de andra.
Varje riddare har en särksild förmåga som gör att man kan underlätta för varandra förutsett att sammarbetet fungerar som det ska. Om någon bryter den kedjan blir det genast mycketr svårare.
Mina speltester har visat att spelet är som roligast när man är sju spelare. Om man är färre blir det gradvis lättare samtidgt som förrädaren får det svårare. Det kan då vara bra att använda sig av de alternativa reglerna som nämns längst bak i regelhäftet vilket ökar spänningen avsevärt.
Skriven 2005-06-27 av: sardukar, betyg = 8
Genmodefierade bönor
Inte att förväxla med bönorna i Bohnanza. Det jag gillar bäst med Space Beans är att man klart och tydligt ser vilken sci-fi serie (eller film) som de olika bönorna är tagna ifrån. Man kan få både en och två nostalgitrippar av att titta på dem. Tyvärr tappar spelet sin charm när man väl börjat spela då spelsystemet dels är invecklat samt saknar charmen från orginalet. Slutsaten blir därför att bönor ej bör odlas i rymden.
Skriven 2005-08-23 av: sardukar, betyg = 4
men va f... Igen!
"Space Hulk: Death Angel - The Card Game" påminner om "Shadows over Camelot" då spelarna samarbetar mot spelet för att tillsammans klara ett uppdrag. Till skillnad från SoC finns här ingen förrädare, men det behövs inte heller då spelarnas självbevarelsedrift gör att man snabbt måste ta ställning till om man se fienden i vitögat medan han obehindrat stormar emot dig, eller lite diskret byta plats med din intet ont anande vapenbroder som står bredvid.
Mekaniken är lika enkel som den är genial. Varje spelare kontrollerar ett eller flera stridspar beroende på hur många de är. Soldaterna står uppställda i kolonn och är vända antingen åt höger eller vänster.
Varje stridspar kan välja mellan att utföra en av tre handlingar - Strid, förflyttning eller support. Vid Strid öppnar båda soldaterna eld mot de fiender som är framför dem och inom räckhåll. Förflyttning gör att soldaterna kan flytta sig ett steg fram eller bak i ledet, vända sig om och/eller trycka på en knapp (finns massor av knappar att trycka på). Support är en passiv handling där man inte gör något, men som belöning belönas spelaren med en supportmarkör som får placeras på valfri soldat. Markören kan senare bytas in för att den soldaten som har den ska få slå om en anfallstärning.
Det är ej tillåtet att utföra samma handling två gånger i rad, något som gör att man måste (eller bör) planera sitt agerande tillsammans med de andra spelarna.
Spelet innehåller kort för sex stridspar, tre handlingskort per stridspar, mängder av monsterkort, rumskort, uppdragskort samt terrängkort, supportmarkörer och en sexsidig tärning numrerad 0-5.
Spelet tar lite plats och är därför lätt att ta med sig, något som gör det lämpat för t ex en längre flygning eller resa med tåg.
Skriven 2011-11-30 av: sardukar, betyg = 7
Släkten är värst
Att aporna är människans närmsta släkting är känt sen länge men det är även ett väldokuemterat faktum att släten är värst.
Spelet är på samma nivå som munchkin men är betydligt lättare att spela då man inte hamnar i lika aburda situationer. Här handlar det om att stapla saker på varandra så att man får ett snyggt och instabilt varifrån man ska fånga apan. Om du tycker att de andra spelarnas torn ser ovanligt stabila ut går det bra att förstöra dem och samtidigt förbättra dina egna chanser till seger.
Spank the Monkey är snabbspelat, enkelt och underhållande. Bör inte spelas för ofta utan användas som en filler eller som en mjukstart på kvällen.
Skriven 2005-09-13 av: sardukar, betyg = 6
Intriger, slavar och svek
Varje spelare representerar ett hus som i sin tur försöker samla ära. Den spelare som förstå får tio poäng vinner. För att komplicera saken ytterligare har varje hus möjlighet att få extra ärepoäng på sitt eget sätt. Det kan t ex vara genom att samla på sig soldater, gladiatorer, slavar eller en kombination av alla tre. Detta är dock inte helt enkelt då de är värdefulla resurser för samtliga spelare, oavsett specialregler. Spelet är kortdrivet medan striderna, som endast utgör en del, använder sig av tärningar.
Inkomsten genereras av slavarna vilket gör att man snabbt bill utöka sitt stall med fler. Slavar "kan" användas som gladiatorer i arenan, men de är dåliga kämpar och drar ofta på sig skador i samband med strid. Vissa slavar kommer dessutom med specialförmågor vilket underlättar vid auktioner och strid.
Gladiatorerna kräver lön vilket gör det man bör undvika att ha fler gladiatorer än slavar. GLadiatorerna kan generera inkomst genom att slås på arenan, men det förutsätter att man satsat sina pengar rätt. Det är inte tillåtet att satsa emot sin egen gladiator.
Handeln är den plats där spelarna förser sig med nya slavar, gladiatorer samt utrustning till kämparna. All budgivning sker dolt och det är endast en vara som visas åt gången. Det kan därför vara bra att börja försiktigt. Efter det att budgivningen på varorna är över får spelarna lägga ett bud om vem som ska arrangera nästa gladiatorspel. Arrangörern får automatiskt ett ärepoäng medan den spelare vars gladitor vinner får en poäng han med. Om arrangören själv ställer upp med en av sina gladiatorer kan han få två ärepoäng för samma slag. Innan striden börjar får spelare placera ut sina vad. Det finns tre kategorier att placera pengar på - Segrare, om någon blir sårad och om någon dör. Det är med hjälp av vaden som en spelare snabbt kan utöka sina tillgångar, men det är långt från riskfritt.
Mellan turneringarna finns det möjlighet att spela ut kort för att gynna sig själv eller skada ens motståndare. För att kunna spela ut ett kort måste spelare först ha uppnått ett visst antal ärepoäng. FLera spelare kan gå ihop för att tillsammans uppnå den nivå som kortet kräver, men det finns sällan någon garanti för att kortet fungerar då det oftast går att skydda sig mot dem. Det är tillåtet att när som helst under spelets gång ge pengar till en annan spelare. Det är därför vanligt att betala spelare för att få hjälp med att spela ut olika kort. Det kan bli extra kul om kortet man spelar ut sen används mot spelaren som hjälpte en, men det är en del av charmen med spelet.
Skriven 2013-06-20 av: sardukar, betyg = 7
Posttraumatiskt Settlerssyndrom
Efter att ha kämpat i flera år med att försöka bygga den längsta vägen, skrattat reflexmässigt varje gång någon sagt "Wood for Sheep" och svurit över att du aldrig får den sista biten lera du behöver är det dags att inse att Settlers är ett fruktansvärt spel och att någon måste sätta stopp för det. Spirit Island är ett spel som hjälper dig att göra just det genom att ta rollen som en lokal gud och utplåna bosättarnas utforskare, bosättningar och föroreningar med hjälp av dina krafter och följare.
Spelet kommer med ett antal gudar som är olika svåra att spela, något som gör det lätt att komma igång (välj en enkel gud). Efter ett par omgångar går det att öka svårighetsgraden både genom att välja en annan gud eller genom att ge bosättarna olika specialregler. För den som känner ett stort behov av att plåga sig själv finns det även en alternativ spelplan vilket med stor säkerhet bör resultera i förlust för spelarna.
Skriven 2017-12-20 av: sardukar, betyg = 8
En Lazer Mazer Gazer Phaser Schmazer
Om du funderat på att börja med rollspel men tröttnat när du sett hur mycket tid som går åt när man skapar sin karaktär ska du titta hit. Allt är klart och det är bara att börja. Tärningar och annat oviktigt är borttaget så att man kan koncentrera sig på det som är viktigt: Döda monster, stjäla skatter och förråda sina vänner.
För de av er som inte gillar att åka runt i rymden och jaga kriminella grismutanter kan det vara svårt att se charmen med spelet, men då det är enkelt att lära sig och 103% oseriöst så är det ett perfekt utfyllnadsspel som man kan ta fram när rundorna i det spel som man planerat att spela.
Spelmekaniken är enkel och undantagen få så ta med dig starmunchkin till nästa spelkväll så ska du se att det blir mer och mer uppskattat allt eftersom rundorna drar ut på tiden.
Skriven 2005-08-18 av: sardukar, betyg = 6
Mycket att leka med
Om man tänker på allt man får när man köper det här spelet så är det otroligt prisvärt. Man kan sitta och leka i timmar med sin flotta innan man kommer på att man kanske ska läsa reglerna och försöka sig på att spela med den. Efter att ha skummat genom reglerna är det bara att sätta igång. Galaxen är kraftigt överbefolkad och den egna rasen behöver "Lebensraum".
Spelet har ett kul och annorlunda turordningssystem där man väljer olika handlingskort som låter en utföra en viss typ av specialhandling. Varje kort är numrerat efter rang vilket gör att den som har det bästa kortet väljer sist. På så sätt cirkulerar specialhandlingarna från tur till tur.
Varje ras har kommit olika långt med sin forskning vid spelets början vilket bör utnyttjas på bästa sätt för en snabb expansion. Man kan forska fram allt som de andra raserna har och mer men ofta väljer man att försöka specialisera sig på något.
TI:3 är ett roligt och variernade spel som kan spelas utan allt för mycket planering.
Skriven 2005-07-05 av: sardukar, betyg = 8
Delad glädje är dubbel glädje
Twister är ett klart annorlunda spel då det inte innehåller några tärningar, allianser, kort eller övergripande strategier. Istället gäller det att vara smidig samt ha viss kontroll över sitt balanssinne.
Spelet är som roligast när man spelar i lag och det är två eller fler personer som står samtidgt på matten. Om du inte lyckas slå knut på dig själv så kommer du säkerligen lyckas göra en fin knop tillsammans med de andra.
Skriven 2006-01-31 av: sardukar, betyg = 7
Krig ska vara enkelt
Det är är att vinna dem som är svårt. World in War: Combined Arms är ett enkelt och ovanligt genomtänkt spel där man har lyckats med konststycket att skapa ett eget unikt stridsystem som tvingar spelarna att kombinera de olika vapenslagen för att förbättra sina chanser till seger.
Alla enher kostar lika mycket att bygga (en produktionspoäng) men då de fungerar på olika sätt måste man fortfarande tänka till både en och två gånger innan man bestämmer sig för vad man ska bygga och var.
Spelet har ett högt omspelningsvärde då det finns så många olika sätt att spela på. Att det är ett snabbspelat brädspel för 2-4 personer gör de dessutom väldigt intressant för lite mindre sällskap då man inte behöver offra en hel helg till det utan kan spela ett parti på en kväll utan någon planeringen i förväg. Spelet blev väldigt populärt på Lincon 2005 där även SM hölls (vilket jag vann *stolt*) och Speltjänst verkar bli ett brädpelsföretag att räkna med i framtiden.
Skriven 2005-06-29 av: sardukar, betyg = 8
Fresh... brain...
För alla er som tröttnat på hjärndöda dokusåpor och som känner er redo för nästa steg så är det här lösningen. Zombies!!! tar fram b-skådisen i oss alla när man efter att ha stormat in i den zombiekontrollerade sjukhuset självsäkert ställer sig upp och skriker "Hey look, A shotgun!"
Spelmekaniken är enkel och det tar nästan fem minuter att gå genom reglerna för nya spelare. Målet med spelet är att ta sig från stan med hjälp av helikopern som finns någonstans. Problemet är att ingen av spelarna har varit i stan förut och de hittar inte särskilt bra. Ibland kan det tom visa sig vara så att det inte finns någon helikopterplatta vilket gör att den mest splatterglada spelaren vinner (den spelare som först samlar ihop 25 zombies).
Zombies!!! är inget spel som ska tas seriöst utan snarare ses som en filler eller ett komplement till videokvällen. The return of the living dead på dumburken och Zombies!!! på borde är en bra kombination ;)
Skriven 2005-07-04 av: sardukar, betyg = 6
En explosiv expansion
Visst är det kul att springa runt i den till synes övergivna staden och banka Zombies med sin brandyxa, men ibland känner man att man behöver något mer. Med Zombies!!! 2 får man mängder med nya kort och brickor vilket gör att man får tillgång till en utökad vapenarsenal samt får tillfället att leka med arméns muterade superzombisar.
Expansionen ger lite extra krydda till spelet men spelplanen riskerar samtidgt att bli obehagligt stor. Se till att ha tillgång till ett stort bord innan ni börjar.
Med spelet medföljer även sex stycken superzombies vilket är kul men långt ifrån tillräckligt. Köp därför en påse med ytterligare 100 zombies för en mer imponerande "glows in the dark" känsla.
Skriven 2005-09-28 av: sardukar, betyg = 7
Mera leksaker till Zombies!!!
Med denna miniexpansion får man tillgång till mera kort samt regler som gör att man kan göra mindre och effektivare händelsekort. Ett av många problem som uppstår när man spelar med samtliga (eller många av) expansionera är att många av de kort man får känns oaktuella de de endast fungerar i gallerian, militärbasen eller någon vanlig stadsbyggnad. Men de regler som följer med denna miniexpansion löser man det problemet genom att ta bort en mängd onödiga kort vilket gör spelet roligare för alla.
Skriven 2005-09-28 av: sardukar, betyg = 6
Dawn of the Dead-expansionen
Mall Walkers känns som den ultimata expansionen för de som gillar Romeros "Dawn of the Dead" men expansionen har sina begränsningar. Gallerian har två våningar men byggs upp som om de vore en delad enplansbyggnad som binds samman med en rulltrappa. Detta gör att Gallerian tar upp väldigt mycket plats, något man redan har ont om efter att man införskaffart Zombies!!! och Zombies!!! 2.
Det går lyckligtvis att spela Zombies!!! 3 som ett separat spel vilket gör att man kan fortsätta spela på bordet istället för att flytta ner till golvet, något man oftast tvingas göra om man slår ihop alla delarna.
Gallerian innehåller ett antal spännande specialregler som gör att man kan flytta sig från butik till butik via ventilationstrummorna istället för att springa ut i korridoren som är full av Zombies. På grund av att gallerian stället till det med definitionen av vad som är inne och vad som är ute finns det en lång lista som förtydligar det.
Skriven 2005-09-28 av: sardukar, betyg = 5
Mannens bästa vän - nästan
Med denna expansion tillkommer något så trevligt som en ny typ av zombie. Zombiehunden! Hundarna rör sig dubbelt så snabbt som vanliga Zombies vilket gör att språngmarchen genom skogen blir hektisk och intensiv. Visa Dog Soldiers på TVn i bakgrunden så hamnar man snabbt i den rätta stämningen ;)
Om ni är tokiga nog att spela Zombies!!! med samtliga expansioner föreslår jag följande ändring av reglerna:
1. Först till 25 Zombies vinner INTE, men alla som innehar 25 st får dra två kort och välja det bästa istället för att dra ett.
2. Helikopterplattor fungerar som transportmedel till andra helikopterplattor. Om man avslutar en runda på en helikopterplatta får man börja sina nästa på valfri annan platta. Eventuella Zombies måste bekämpas på båda platserna när resan genomförs.
3. Den spelare som först häver förbannelsen vinner.
Att spela Zombies!!! med samtliga expansioner är extremt utrymmeskrävande så jag föreslår att man håller till i en idrottshall eller liknande.
Skriven 2005-09-28 av: sardukar, betyg = 7
Om du har några frågor eller funderingar är det bara att höra av dig till oss.
E-post: info@worldofboardgames.comOrdrar med varor vi har i lager, och som kommer in innan 12:00 på vardagar, skickas normalt samma dag och har sedan en leveranstid på 1-3 dagar.
Fraktkostnaden är 49 kr med Schenker - Ombud, 75 kr med Postnord - Ombud och 175 kr för hemleverans med Postnord. Företagspaket kostar 99 kr. Du ser din fraktkostnad när du går till kassan. Vid beställningar för minst 2000 kr ger vi fri frakt, gäller dock endast Schenker - Ombud och för privatpersoner.